Här har ni mig! Jasmine, 26 år, ifrån Karlstad. Jag gjorde en gastric sleeve nu i februari 2019 på Torsby sjukhus, i Värmland. Jag trodde verkligen inte att jag någonsin skulle kunna titulera mig som bloggare, men när jag väl fick frågan så kände jag att ”Näe, det här kan jag ju bara inte missa!”.

Jag hoppas, och tror, att den här bloggen ska kunna hjälpa andra människor som är eller ska opereras – precis lika mycket som det hjälper mig att få skriva av mig och dela med mig av mina tankar, upplevelser och erfarenheter.

 

Så, vem är jag? Jag bor tillsammans med min sambo i Karlstad, jag har för ett halvår sen pausat min lärarutbildning efter tre år (utbildningen är 5 år) och och arbetar nu som stödassistent på ett barn- och ungdomsboende. Jag har under hela mitt liv alltid varit större. Överviktig. Tjock. Hur mycket jag än har tränat, kämpat, dietat och haft mig så har vikten, efter att jag ändå tappat några kilo, alltid åkt upp igen. Ibland till det dubbla som jag gick ner. Jag känner nog ingen i min umgängeskrets som har bantat så mycket som mig. Visst är det ändå orättvist? Vissa människor äta precis vad de vill, hur mycket de vill och ändå inte gå upp – medan jag sniffar på en brödskiva och går upp flera kilo. Problemet för mig har aldrig varit överätning i mängd, tvärtom. Jag kunde gå fram till 14-15 på dagarna utan att äta, SEN åt jag, och helt fel saker. Det är ju inte hållbart i längden.

Jag bestämde mig i november 2017 att det fick vara nog. Jag mådde inte bra och kände att någonting är verkligen fel på mig, eftersom jag aldrig går ner i vikt och inte mår speciellt bra. Övervikt ger ju också det många biverkningar, och hur bra är det med hög puls, högt blodtryck och ont i knän innan man ens fyllt trettio? Och hur skulle det bli när jag blir äldre om jag inte opererade mig nu? Hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes? Det ville jag ju verkligen inte. Så, jag sökte mig till en läkare på min vårdcentral och förklarade läget. Läkaren ville inte gärna skicka en remiss direkt utan att utreda om det fanns något bakomliggande som påverkade att jag hade övervikt (vilket jag är otroligt tacksam över att han gjorde!). Det visade sig efter många om och men, att jag har PCOS. PCOS är verkligen en hemsk hemsk kvinnosjukdom. Vidrig! Man har  bland annat lättare för att bygga muskler, men svårare att tappa övervikt, problem med menstruationen, vilket sen i sin tur påverkar förmågan att kunna bli gravid. Och det är just det. Att bli gravid. Det är ju min högsta önskan i livet!

Efter att utredningen var klar, skickade min läkare remissen till Torsby sjukhus. Efter det kom den eviga väntan på ett år och två månader. Många utredningar, träff med psykologsjuksköterska, träff med dietist, träff med läkare – Sen, den 12e februari i år, så blev det äntligen min tur att få starta mitt nya liv med min nya minimage. Jag har alltså hittills varit opererad i snart två veckor, tappat nästan 15 kilo och har än så länge inte haft någon komplikation. Vilken kickstart på det nya livet va?!

Så, en väldigt personlig liten beskrivning om vem jag är och hur min resa började. Jag hoppas ni  vill följa mig och har ni några frågor får ni mer än gärna fråga på! Följ mig gärna på instagram också: Jasmine.werling  heter jag där! Jag är expert på att lägga ut matbilder 😉

/Jasmine

Sharing is caring!

5+

Kommentarer

Jag är nyfiken på vilket bmi du hade, för jag har oxå pcos och sökte med en egenremiss och utan att äns träffa mig sa dem blankt nej och jag har bmi på 36. hos oss är gränsen 40, men jag har för mig att om man har sjukdommar som pcos och sånt att de ska vara 35 i bmi för att kvalificera sig

0

Hej! Jag hade bmi 42.9 när jag opererade mig och vid första mötet med läkaren förrförra året (när jag egenligen redan blivit godkänd) så hade jag bmi 40.2) 🙂 Det är så himla olika vid olika landsting! Jag tror värmlands län har 35 som gräns!

0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *