Innan operationen

Dagen började med att jag duschade med descutan vid 07.00 inför min Gastric bypass operation. Sen kom pappa och hämtade mig vid 08.00, så åkte vi mot Lindesbergs lasarett som ligger ca 45 minuter från Örebro.

Väl framme fick jag ta prover inför operationen. Sedan läggas in klockan 10.00 i ett rum på kirurgiska mottagningen. Sköterskan gick igenom massa papper, tvättade naveln med klorhexidin för att den skulle vara helt ren inför operationen. Jag fick byta om och klä på mig en lång skjorta, trosor som mer var som shorts och knästrumpor med halkskydd på båda sidorna. Gud va man kände sig sexig😂

 

 

Nålrädd och svårstucken

Vid 11 tiden skulle sköterskan sätta infart. Jag som är nålrädd och extremt svårstucken har varit mest nervös inför detta, inte så nervös inför själva operationen. Efter att hon hade stuckit mig och letat efter blodkärl i ca en timme ringde hon efter en narkossköterskan. Så nu skulle hon komma och sätta infart för att första sköterskan inte lyckades. Narkossköterskan kom till mitt rum och började leta blodkärl hon också, efter ca 1 timme gav hon också upp. Då hade hon stuckit mig 8 gånger så sammanlagt hade jag nu blivit stucken 12 gånger på olika ställen på kroppen. Även hon ringde efter en kollega som också försökte ett antal gånger men utan att lyckas. Efter det fick jag vila en timme eftersom jag hade svimmat och fått panikattacker flera gånger. Så tyckte de att det var bäst att låta mig vara en stund så jag fick återhämta mig lite. Detta var ca 13.00 och min operation var planerad till 14.30.

När klockan var strax innan 14 så kom en tredje narkossköterska in, hon testade att sätta infart tre gånger i armen men det gick inte. Det slutade iallafall med att jag fick en infart i handleden efter totalt 16 försök. Så fort hon hade fått in infarten fick jag midazolam som är lugnande. Jag fick Midazolam för jag var helt kallsvettig, hade sån smärta i armarna och skakade så fort någon rörde mig. Midazolamet gav effekt och helt plötsligt blev allt mycket bättre och jag skrattade åt allt. De körde mig till operationssalen och där fick jag lägga mig på operationsbordet. De som skulle vara med under operationen kom fram och hälsade. Eftersom jag redan var så borta av det lugnande jag hade fått så kommer jag inte ihåg så mycket. 

 

Efter operationen

Efter operationen har jag jättekonstiga och otydliga minnesbilder. Jag kommer ihåg att sköterskorna på uppvaket försökte få mig att ligga stilla och andas i en syrgasmask, för min syresättning inte var så bra och mitt blodtryck pendlade från högt till lågt. Efter att jag hade varit på uppvaket från ca 16-20.00 så fick jag ligga på intensiven så de kunde ha mig under uppsikt hela tiden eftersom mitt blodtryck inte var stabilt. Jag var så groggy men jag kommer ihåg att blodtrycksmanschetten klämde åt var 10 minut och att det var väldigt obehagligt, för allt jag ville göra var att sova och inte bli störd. Jag fick smärtstillande och enligt sköterskan fick jag extrema doser med medicin för illamåendet, därför blev jag kvar på intensiven till klockan 2 på natten. Vid två tiden kom en sköterska från den avdelning jag skulle vara på och hämta mig och körde ner mig. När jag väl var på avdelningen väckte de mig var tredje timme och tog kontroller, blodtryck, puls, syresättning och kollade hur mycket urin jag hade i blåsan. Sedan fick jag gå och kissa och sen kollade de mängden i blåsan igen.

När jag vaknade på morgonen mådde jag lite bättre, jag fick äta 1,5 dl filmjölk på morgonen och filmjölken gick ner ganska enkelt. Illamåendet och smärtan pendlade upp och ner under hela dagen. På kvällen blev det bättre och jag fick välja om jag ville åka hem eller om jag ville stanna kvar en ytterligare natt. Men jag kände att det var skönare att åka hem, så min sambo hämtade mig vid 19 tiden på igår och det kändes så skönt att få komma hem.

Nu är jag hemma och har fått i mig lite grann, det är svårt att få i sig 1500ml när man inte är hungrig alls. Appen BariBuddy är till stor hjälp och påminner mig när jag ska äta, dricka, ta fragminsprutan osv!

Nu ska jag försöka sova lite så jag orkar hämta Bailey hos mamma imorgon och ta hand om honom. Känns skönt iallfall att det går bättre och bättre att äta och att jag har mindre och mindre ont.

kram Amanda ❤️

följ mig gärna på instagram nomorelazydays

 

 

 

Sharing is caring!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg