Hej på er!

En av mina läsare: Heidi kom på ett bra tips på inlägg som jag idag delar med mig av.

Varför blev jag överviktig?

Ingen lätt fråga. Arv och Miljö är det nog för alla tjockisar och så även för mig.

Gillar mat

Ja så är det. Gillar och gillar… Jag älskar mat. Gör det verkligen fortfarande men så klart har det ställt till det för min övervikt genom åren. Inte haft någon hunger och inte mättnad. Alltid kunnat äta. Så eftersom mat är så gott så kunde jag äta en stor middag och sedan ta en macka till efter bara en liten stund och om man träffade någon och det bjöds på något så sa jag aldrig nej. Så fort jag var extra glad eller ledsen så tänkte jag ut vilken mat jag kunde laga för att fira/trösta. Maten var i centrum. Det är det ju fortfarande men inte över huvudtaget i samma utsträckning. Ibland nu för tiden så tycker jag det är så tråkigt att äta, trött på mat liksom, så till vissa måltider önskar jag att man kunde ta ett piller för att bli mätt. Det har jag ALDRIG tänkt innan.

Skräpkorg

Jag åt allt tidigare. Fanns ingen botten. Åt fast det inte var gott. Åt alltid upp allt på tallriken. Rensade barnens tallrikar när jag städade köket. Åt för att klockan visade Lunch – inte för att jag var hungrig.

Arv

Jag har en kroppsform som jag ärvt av min kära mor. Även hon har kämpat med vikten hela livet, men aldrig varit så stor som jag. Hon gjorde ju så klart allt hon kunde för att jag inte skulle hamna i samma destruktiva bantande livet långt, som hon. Men det gick inte. När hon försökte begränsa mina portioner som liten så blev jag bara arg och obstinat och gjorde precis tvärtom. Jag har förutom min kärlek till mat, mina kraftiga vader och lätt att komma till övervikt så har jag även ärvt många andra underbara saker av min kära mamma. Man måste ta det goda med det onda.♥

Etablerad övervikt och Ghrelinceller

Sedan jag opererades så har jag ju lärt mig ett och annat. Förstått att mitt eviga jojo-bantande varit såsom att kämpa i motvind. Att celler och hormoner i min kropp ställt sig in på övervikt och gjorde att jag alltid skulle hamna där på övervikt igen trots eviga försök till viktnedgång.

 

Så är det. Det finns många olika anledningar till att jag 1 oktober 2017 hoppade upp på vågen och det stod 115kg på den.  Och alla saker tillsammans gör ju också att jag är jag. Och jag skulle idag faktiskt inte vilja vara utan denna resan. Jag tänker att även min övervikt och alla bekymmer jag hade på grund av den gör att jag idag driver denna bloggen, fått massa nya vänner inom denna världen och lärt mig så mycket om mig själv och min kropp. Och en STOR sak; att jag förhoppningsvis kan ge mina egna barn en annan inställning till kropp och mat så att de inte hamnar i en övervikt. Mer om detta en annan gång!

Kram på er alla!
Louise

 

Sharing is caring!

Kommentarer

Tack Louise!

Mycket igenkänning i ditt inlägg och det är lite sorgligt att läsa det. Har en liknande bakgrund och maten har alltid varit i centrum för mig också. I glädje och sorg, man skulle äta upp när man var liten osv.
Jojo-bantat hela mitt liv och gått upp allt igen. För varje gång nåt kilo mer än gången innan.

Men med din positiva attityd och sunda matglädje som du så ofta visar så blir jag motiverad och peppad till att fortsätta på den hälsosamma vägen.

Tack än en gång❤️

Ps. Idag åkte de sista agrafferna av, tjohoo😊

Vad glad jag blir Heidi, jag saknade en blogg för info när jag stod inför op. Skönt att få bort agrafferna!
Stor kram
Louise 😍

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg