Jag är gift med världens bäste man. Jag lovar, han är den bäste av dem alla och han är min, bara min! 🙂

Vi har varit tillsammans i 11 år, gifta i 8 år och har två barn. Vi är varandras bäste kompisar, vi delar precis allt. Har inte en enda hemlighet för honom. Vi skrattar ihop, vi löser bekymmer ihop, vi diskuterarmtillsammans, leker ihop, bråkar tillsammans. Vi tycker inte alltid lika men vi har en bra förståelse för varandras olikheter och uppskattar dem hos varandra.

Ja så klart har alla förhållande sina dåliga sidor, så även vårt. Men till 99% så är vi bästa vänner och väldigt förälskade i varandra.

Jag är min man evigt tacksam för många saker. Tack vare honom är jag en starkare person nu för tiden, vågar mer, står upp för mig själv mer, älskar mig själv mer. För 11 år sedan började hans kärlek och råd och tankar bygga upp mig på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt. Och det är väldigt härligt. Livsavgörande för mig faktiskt.

Louise och Micke i vita solstolar, hållandes handen

Bästa stödet

Han har också ALLTID funnits som ett stöd i min övervikt och viktresor upp och ner. Förstod mig nästan helt (tror inte någon kan göra det till 100% som inte själv är överviktig/varit det) och såg hur jag led. Han, precis som jag själv, var skeptisk till överviktsoperation i början, men när alla andra vägar verkade slut, så kom vi båda fram till nu djävlar… Nu räcker det. Nu behöver jag drastisk hjälp. Han var med hela vägen. Stöttade, läste på (mer än jag egentligen), skrev ut långa forskningsrapporter, beställde boken ”Mitt liv med Sleeve” till mig, gjorde för- och nackdelarlistor…

Han köper hem smoothies och bars, när han tror någon skulle passa mig, han påminner om vattnet, han påminner om mellanmål. Han har peppat, stöttat och hejat på mig precis hela vägen. Ingen är som han!

Var han orolig att något dåligt skulle hända under operationen? Livrädd. Var han orolig att jag skulle bli förändrad i min person? Njae..tror inte riktigt det faktiskt. Han, precis som jag, ville bara att jag skulle bli av min kropps- och matångest. Och när den flög ut genom fönstret var han den första som jublade.

Negativt?

Finns det någon negativt i vår relation då. Ja en!

Han säger att jag har blivit kaxigare. Jobbigare att bråka med för att jag är argare och tänder till snabbare. Tuffare. Han säger att han tycker det egentligen är bra, man kan inte bli mer självsäker i flera avseende utan att också bli det i alla.

Men ibland tror jag att han tycker att jag är jobbig. 🙂 Är snabbare arg, mer självsäker i min argument, störigare… Men tror nog att min glädje och lycka överväger det.

Vem kan få problem?

Men jag tänker på de par som kanske inte klarar att en av dem gör en sådan här resa. Kanske man plötsligt vill ut och festa, höjs till skyarna av andras blickar och flörtande, att det kan vara svårt för en partner att acceptera. Kanske blir man så stark att man vågar lämna en dålig relation. Kanske vågar man möta andra människor för första gången och därigenom riskerar att falla för en ny person.

Jag kan förstå att det kan vara svårt. Men jag är evigt tacksam för min fine man. Den bäste. Skulle inte vilja byta honom för allt guld i världen. Vill ha honom livet ut. Utan tvekan!

Jag älskar dig, min Micke! ♥

Sharing is caring!

1+

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg