Mätt? Vad är det?

Alltså ni kanske inte tror mig, men mätt var jag faktiskt aldrig tidigare. Hemska va? Jag förstod inte riktigt vad mätt var. Förr kunde jag äta i princip hur mycket som helst. Slutade äta för att jag skämdes eller förstod att ”nu ska jag inte äta mer”. Kunde alltid äta lite till. Kunde alltid få plats med lite till. Kunde alltid få plats med efterrätt.

Rensade barnens tallrikar när jag skulle städa upp i köket efter middagen. Såg tillfälle att ta en cheeseburgare eller två om jag gick på stan fast jag snart skulle äta middag. Köpte en baguette på vägen hem med bussen.

Ville ha fika en timme efter avslutad middag. Tog en macka här och en rest där. Hittade en sparad pizzaslice i kylen och knep den under tiden jag lagade middag. Några nötter hit och en banan dit. Dumt att slänga barnens halvätna macka så den slank ner. Fruktansvärt hål i magen. En tomhet som aldrig gick att fylla. Det är fruktansvärt jobbigt det här. Alltid kämpa i motvind. En diet gör det bara ännu värre. Fy vad hemsk detta var. Är det någon som känner igen sig?

Så hur är det nu då?

Helt tvärtom.

När jag äter min goda middag så plötsligt säger det STOPP! Orkar inte en halv tugga mer, om det skulle finnas det på tallriken. Mår inte illa, inte obehagligt, bara fullt stopp. Vill inte ha mer. Nöjd, mätt, glad.

En av mina middagar under mos-kosten
Och så plötsligt gick det inte att få ner ens en smula till…

Vilken vinst. Förstår ni?? Min brist på mättnad tidigare har faktiskt varit en svårt handikapp. Inte kul alls. Men nu så känns det så vansinnigt lätt allting. Det är så skönt att få så tydliga signaler!

 

En biskvi. Och så plötsligt: STOPP! Mätt!

Nu blir det istället så här: sugen på ett kex som ligger och kallar på mig. ”njae… det blir inget bra för då kommer jag inte orka det där mellanmålet som jag har planerat om en timme. Så jag sparar kexet och tar det en annan dag.” Jag äter ju fortfarande allt, det vet ni ju! Så en pizzaslice går fint, men det blir liksom hela middagsmålet den gången istället. Och en cheeseburgare ibland är inte fel, men det blir också en lunch… inte som mitt-emellan-mat. Förstår ni skillnaden?

Finns inget bättre än pizza ibland.

Så klart är man paniskt rädd för att förstöra någonting. jag vet inte hur många gånger de senaste året jag tänkt: ”åh nej nu kommer jag förstöra allt…” Äter liiite för mycket någon gång och blir livrädd för att töja ut lilla magsäcken.

Men nu har jag mer och mer kommit till en plats där jag känner mig trygg. Trygg i att jag antagligen gör precis det mesta helt rätt. För jag har minskat 43 kg och jag gör uppenbarligen något väldigt rätt.

Nöjd och glad!

Ha en fin fredag, jag är ute på spännande äventyr. Ska berätta mer imorgon!

Kram på er och fira nu fredagen ordentligt! Viktigt att fira allt man kan tycker jag!
Kram

Louise

Sharing is caring!

2+

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg