Hej på er, torsdag innan jul. Snart smäller det! I söndags var det en icke så trevlig middagsupplevelse på IKEA. Fy. Värsta dumpingen på länge. Värsta någonsin tror jag. Jag har ju som tur är inte så mycket problem med dumping. Kan räkna de tillfällena på min ena hand. Men i förrgår…. Herregud!

Vi var lediga allihopa. Klockan 12.30 hade jag ätit en bra lunch hemma. På eftermiddagen var det dags för mellanmål men så kom något emellan eller jag kommer inte riktigt ihåg. Det blev i alla fall inget mellanmål. Jag tänkte nog att vi skulle äta middag lite tidigt istället, vid 16-tiden, så var det ja. Men så kom min käre man på att vi kunde ta en tur till IKEA och istället äta middag där. Kör i vind… 🙂 Är inte så sugen på att laga mat just nu (är nog all planering av julmat som spökar) så jag hoppade glatt på förslaget.

Så vi körde dit. Micke frågade om vi skulle äta först eller kolla i varuhuset först. ”Vi kollar först” sa jag för jag kände mig inte så hungrig. Men sedan slog det plötsligt till. HUNGRIG! Trött, hängig, lite tung i huvudet. Så vi styrde stegen på restaurangen, klockan var nu 17 och så stod jag där och tänkte…”vad ska jag ha…” Beslöt mig för en liten förrätt och sedan dela en köttbullstallrik med min treåring. Egentligen inte så fel. Det är bra mängd mat till min minimage.

MEN!!

På grund av hunger så åt jag denna majonäsiga förrätt alldeles för snabbt! Smällde i mig den på 2-3 minuter. Den är inte så stor men aj så fet. Tog sedan upp lite varmrätt på en tallrik. Tror jag lade upp 3 köttbullar, lite mos och ärtor. Miniportion även för mig men började känna att något var fel.

Åt 1,5 köttbulle och lite ärtor och sedan kom det över mig.

Fy fy fy.

Min man såg det först. Tittade på mig och sa: ”Du mår dåligt, eller hur?”. ”jaaaaaaa”.

Så dåligt jag mådde. Kallsvettig, illamående, yr. Känns som om man är för berusad. Satt och andades genom munnen, fokuserade min blick på en punkt långt fram. Mannen pratade med pojkarna och de tystnade för min skull. Skakade i benen. Varm. Illamående. Vätskar i munnen. Mycket overklig känsla. Det enda jag kan jämföra med är som sagt att vara för full i 16 års ålder.

Vill bara försvinna.

Och så sitter man på ett knökfullt IKEA! Min gullige man tog min jacka och gav mig bilnycklarna. Tog barn och disk och gick. Jag satt kvar en stund och tog mig sedan ner till bilen. De andra kom efter en stund och så körde vi hem. Jag satt med bilfönstret öppet och pustade hela vägen. Väl hemma dök jag in på toaletten och fick rallybajs. Kräktes aldrig men kände hur det stod i halsen och gungade (har ’peppar, peppar’ aldrig kräkt sedan operationen).

Mådde sakta bättre

Slängde mig i sängen och drog täcket över huvudet. Från början till slut tog det 2 timmar innan det var över.
Fy vad synd det var om mig.

På slutet var det bättre, var mest trött och lite seg i huvudet, mådde inte så illa. Och sedan blir det helt bra.

Klockan 20 åt jag ett ordentligt proteinrikt nyttigt mellanmål. Tänker att kroppen behöver det, åt ju inte så mycket där kl 17.

Varför blev det så här?

Ja du… För att det gick för långt mellan två måltider. För att jag åt för snabbt, alldeles för snabbt, speciellt de första 4-5 tuggorna. För fett i början av måltiden. Hade jag ätit långsamt och fetare mot slutet av måltiden hade det säkert gått bra. Men framför allt, jag MÅSTE äta var tredje timme, det är det viktigaste för mig.

En sak som hjälper när man mår så här dåligt, är ju att jag vet att det inte är farligt. Första gången det hände, blev jag ju livrädd. Visste så klart vad Dumping var men var så innerligt rädd att jag skulle ha förstört min Sleeve. Det hände nämligen bara 2 mån efter op. Men nu blir jag inte rädd. Men det är inte kul alls.

 

Ha nu en underbar torsdag så hörs vi snart igen.

Kramar till tusen

Louise

Sharing is caring!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg