Jag har alltid varit en person som presterar bäst under stress. Har aldrig ägnat någon extra energi år det, men vet om att min kreativa & produktionstekniska sida exploderar i produktivitet under de mest stressfulla situationer. Helt fantastiskt.

Jag har alltid använt detta till min fördel under såväl skolåren som i mitt yrkesliv.

Detta har självklart dragit med sig negativa delar i livet som jag inte har reflekterat över tidigare. Kastar i sig maten för att lösa ett problem. Ta en stående lunch under tiden man pratar med kunder eller hämtar kaffe som bensträckare, samtidigt som man pratar med kollegor eller med kunder. Rast… Det har jag inte haft sedan gymnasiet.

Men tider ändras.

Efter min överviktsoperation märker jag tydligt hur jag behöver bryta dessa mönster. Jag har under de sista åren själv reflekterat att stor del av min problematik ligger med stress. Stressen att prestera bäst, vara top notch på det jag gör, stressen att mäta mina prestationer mot min familj med framgångsrika föräldrar & en framgångsrik bror.

Med maten är där jag verkligen märker att jag är i behov av omgående ändring.

I helgen var vi iväg på miniweekend och besökte musikhjälpen i Lund. i det kalla vädret valde vi att åka i väg till ett köpcentrum för att handla lite och få i oss en bit mat. Jag köpte en ok lunch, men märkte snabbt hur negativt påverkad jag blev av den stissiga miljön. Högljudda brus, surr från människor, barn som gråter, tallrikar som skramlar och glas som går sönder. Du vet som den där jobbigaste dagen i skolmatsalen när allt händer på en och samma gång. Jag kastar i mig maten för att kunna bege mig därifrån så snabbt som möjligt enligt gamla mönster.

CRASH

Nej ni får gå säger jag till familjen. Jag sitter kvar 20 minuter innan det värsta lagt sig. Fokuserar bort allt brus och känner hur tröttheten & yrseln svämmar över mig. Nej det funkar inte.

Dagen efter reflekterar jag mer över det och vet vad det är som skett. Bra då kan jag gå vidare och lära mig av vad det var som fick mig att stressa.

Idag på jobbet. Glömde maten hemma, åker till den lokala affären och köper en enkel lunch. En köttbulle med en matsked potatisgratäng och lite rostade rotfrukter.
Kommer tillbaka till jobbet och slår mig ner i lugn och ro. Upprörda kollegor kommer in och samtalar i lunchrummet. Jag känner hur jag börjar kasta i mig maten, snabbare och snabbare.

STOPP

Jag slutar äta. Lägger ifrån mig allt. Tar upp min telefon & mitt headset. Mitt headset har en egen app som har inbyggt fokus ljud. Sätter på ”under vatten” i mina lurar och utesluter allt runt omkring mig. Känner hur lugnet börjar infinna sig och jag kan sakta komma tillbaka och få i mig min lunch. Sakta, andas, ät.

Tack till mina Jabra Elite! Ni är ovärderliga. Ni kommer att få jobba hårt!

Jag behöver inte bevisa något!

Jag har en familj som jag älskar. Dom är inte beroende av att jag är bäst. Dom är beroende av att ha en välfungerande pappa som kan visa sin kärlek och göra det som är bäst för dom och för mig. Men jag älskar att jobba. Att utvecklas & få vara kreativ. Ligga i framkant. Men jag måste hitta en balansgång. Detta är den viktigaste läxan jag behöver lära mig efter min Gastric Sleeve.

Sharing is caring!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg