I mitten av förra veckan började jag känna mig lite risig. Vaknade på torsdagsmorgonen och tyckte att jag hade lite motstånd när jag svalde. Men så kan det ju vara ibland och  jag var ju inte direkt sjuk så jag gick till jobbet som vanligt. Under dagen så kände jag i alla fall att det var något som inte stämde. Ont i huvudet och även matt i kroppen, ja en sjukdomskänsla infann sig på något sätt. Jag anade att det var något på gång så efter jobbet gick jag hem och lade mig. Och här har jag i princip legat sedan dess…!

Det är faktiskt lite synd om mig…

Jag är dunderförkyld, har ont i hela kroppen, halsen svider och lite feber kommer och går, speciellt på nätterna. Dessutom har både smak- och luktsinnet lagt av!
Nu börjar jag misstänka att det kan vara bihåleinflammation också, allt tyder på det. Så jäkla trist! 
Matlusten är det sisådär med men jag försöker att äta något typ var tredje timme för minimagen mår ju inte riktigt bra annars. Det blir en hel del te och c-vitamin i olika former och dottern ser i alla fall till att det blir lagad mat varje dag, tur att jag har henne!

Det är faktiskt första gången som jag är sjuk sedan min sleeve i februari 2018. Jag har alltså klarat mig i nästan två år, det kallar jag stärkt immunförsvar det! Men nu gick det tydligen inte längre så det är väl bara att lyssna på kroppens signaler och ta det lugnt helt enkelt. Har laddat upp med värktabletter och nässpray, dricker massor med te och numera även stomacol som min kära bloggkollega Sophia tipsade mig om och som jag hade helt glömt bort. Stomacol är ju en väldigt bra vätskeersättning som innehåller Wellmune, bra att försöka boosta immunförsvaret med. 

Längtar efter jobb och träning…

Men jag har ju inte tid att ligga här! Vi har massor på jobbet med nya medarbetare, en helt ny organisation att jobba in och såklart angelägna och viktiga möten som jag hade behövt att vara med på… suck! Ingen bra tajming alls! Dessutom ser jag min träningsutmaning ryka all världens väg också. Det här verkar ju ta ett tag och jag kommer aldrig att hinna #100passinnanmidsommar känns det som. Jag låg ju tyvärr lite back redan innan på grund av vår Tanzaniaresa.

Jag brukar vanligtvis inte gnälla så mycket, har ju egentligen inte så mycket att gnälla över numera. Så ni som har läst detta ”tyck synd om mig-inlägg” ända hit, stort tack! Håll tummarna, förhoppningsvis går det över snart och allt blir som vanligt igen, jag vill ju hemskt gärna ha tillbaka smak och lukt igen!
Usch, jag avskyr verkligen att vara sjuk…

Följ mig på instagram om ni vill. Snart uppdaterar jag där som vanligt igen.

Kram på er! ❤️

Kommentarer

Tack kära du! Det tog en vecka men nu börjar jag se ljuset i tunneln! Nåt influensa-skit, och smaksinnet och luktsinnet lyser fortfarande med sin frånvaro, riktigt läskigt! ❤️

0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg