Hej!
Jag har skrivit lite om det förut men det här är ett ämne som nog måste ventileras lite emellanåt. Det kommer lite kommentarer då och då och även frågor om det ibland, främst på instagram. För mig känns det lite som att det ibland pågår en sorts tävling om vem som äter minst portioner. Jag förstår att många i början har bilden av att man framöver alltid kommer att äta pyttesmå miniportioner. Så är inte fallet, i alla fall inte för de allra flesta. 

Vi vet att i början när vi är nyopererade så blir vi mätta på väldigt små mängder. Allt är omvälvande nytt efter operationen, vi ska lära oss hur våra små magar fungerar och vad och hur mycket de tål. Efter ett tag blir minimagen tåligare och klarar lite mer mat per måltid. Efter ytterligare tid äter en del kanske fullstora portioner igen. Inte alla, men en del. Och det är ok! Vi är alla olika och våra kroppar behöver och klarar olika mängder mat.

Olika förutsättningar

Anledningen till att våra minimagar tolererar olika mängder mat beror såklart inte bara på arv och gener med kroppsform och hur långa vi är. Det har också att göra med hur vår förbränning är och hur hur mycket vi tränar och rör på oss. En annan sak som har stor betydelse är hur mycket ghrelin (hungerhormon) som blivit kvar i magsäcken efter operationen för det kan nämligen variera. En del viktopererade har ständigt hunger och kämpar som tusan med att inte gå upp i vikt igen. Andra har det precis tvärtom och måste handskas med undervikt. Alla får helt enkelt inte samma effekt av en viktoperation, hur motiverade vi än är. Tråkigt men sant.

Mina förutsättningar

Det har nu gått lite drygt 3 år sedan min sleeveoperation. Jag har haft en ganska stadig viktnedgång, hamnade inte på några direkta viktplatåer och dumpar väldigt sällan. Allt har funkat bra och jag hade turen att nå min önskevikt. Jag är så sjukt tacksam för att vi samarbetat så bra, sleeven och jag även om mina förutsättningar har ändrats lite under resans gång. Jag har till exempel blivit mer känslig för lågt blodsocker det sista året. Numera fokuserar jag verkligen på att lyssna på min kropp och att äta var tredje timme, ibland ännu oftare. Jag äter oftast mindre portioner fortfarande.

Nu kanske någon som följer mig på instagram protesterar och tycker att jag brukar lägga upp rejäla portioner på min tallrik. Det gör jag säkert ibland, men det är inte alltid jag orkar äta upp. Brukar heller inte visa vad som blir över på tallriken för jag tänker att det måste vara ointressant för andra att se. Dessutom ser det oaptitligt ut. Då är det roligare att istället inspirera med god mat på fina tallrikar och det är ju det som är mitt syfte med matbilderna. Att inspirera. 

Olika vinklar

En sak som vi måste tänka på är att om man fotograferar maten i närbild så ser det ofta ut som om det ligger mer mat på tallriken än vad det verkligen gör. Jag äter alltid på en assiett eller en mindre tallrik men olika fotovinklar kan göra att det ser ut som en större mängd mat än vad det faktiskt är.
Tar man närbild så ser det ofta mer ut, likaså om man placerar tallrikarna olika. Kolla dessa fotovinklarna på min och makens middagsmat från häromdagen!

Översta bilden visar min assiett längst bort från kameran och jag ser tydligt att det är en mindre portion. På nedersta bilden är den mindre portionen närmst kameran och plötsligt ser det betydligt mer ut på assietten.

Här har vi samma assiett, dock är den ena förstorad till en närbild. Vilken ser det ut att vara mest mat på? Jag vet vad jag tycker.

Undviker helst att väga och mäta

Jag väger väldigt sällan det jag äter. Räknar inte heller kalorier. Undviker helst lättprodukter med tillsatser i och mår inte bra av sötningsmedel. Fokuserar oftast på proteinet men unnar mig även lite godsaker emellanåt. Strävar helt enkelt efter nån sorts balans och vill kunna äta allt, men inte alltid.

Anledningen till att jag undviker att mäta och väga är för att komma ifrån ”bantningstänket” som har funnits med mig i hela mitt vuxna liv. Jag äter tills jag är mätt och tar istället fram badrumsvågen en gång i veckan för att ha lite koll på min egen vikt. Min filosofi är att om jag skulle se att min egen vikt ökar för mycket, ja men då måste jag givetvis ta tag i det. Då måste jag ju analysera om jag äter för mycket eller om balansen i måltiderna behöver korrigeras.

Kontroll

I veckan som gick tänkte jag i alla fall att jag skulle kolla hur mycket jag egentligen äter vid varje måltid. Att jag äter tills jag är mätt vet jag ju, men vilka mängder blir det nu? För att kontrollera det så har jag alltså vägt och mätt min mat i nästan en veckas tid, både mellanmål och frukost/lunch/middagar. Inte för att min vikt har ökat utan för att se vilka mängder jag får i mig. Jag lade upp maten först och vägde efteråt. Resultatet är faktiskt helt okej. Mellanmålen visade sig oftast ligga på 150-200g och huvudmålen på 200-250g, lite beroende på vad jag äter.

Melliset ovan består av 110g kesofrutti och 67 g färsk mango, totalt 177g alltså.

Här har vi rester av lite hämtmat, kinamat som är en stor favorit hos mig, speciellt biff med bambuskott. Vikten på kött och sås är 123g och riset har jag mätt upp med ett 0,5 dl-mått. Cocktailtomaterna vägde jag inte men det är tre stycken skurna i små skivor. Ser betydligt mer ut än vad det är på bilden tycker jag.

Av falukorven på bilden ovan så åt jag knappt 100g som var cirka en femtedel av hela korven. Till det lade jag till 70g potatismos plus lite ruccolasallad, gissningsvis 10-15g. Totalt vägde alltså denna middag 180-185g.

Okej, vad fick jag då ut av mitt ”väga och mäta-projekt”? Jo, min egen lilla utvärdering säger mig att jag faktiskt har lärt mig att våga lita på mitt ögonmått. Det funkar i alla fall så här långt, jag har ju varit viktstabil i mer än två år nu. Jag är så himla tacksam för det! Men självklart kan det vara bra att verkligen kontrollera vikt/mått nån gång då och då för att se så att ögonmåttet inte förändras. Men helt klart ser det ofta mer ut på bild, speciellt närbilder.

Vi måste komma ihåg några saker

Det är ingen tävling om vem som äter minst portioner! Det är inte det det handlar om.
Vi är alla i olika faser och har olika förutsättningar, det är viktigt att lyssna på sin egen kropp och tillsätta så mycket mat den vill ha och behöver för att fungera. Vissa vill äta 5-6 mål per dag medan andra kanske behöver äta tätare och måste ha 7-8 måltider. Att hitta den balansen utan att gå upp eller ner i vikt kan vara nog så svårt.
Vi kan absolut ta råd och/eller tipsa varandra men kan inte jämföra oss med varandra i allt. Återigen, en sleeve eller gbp betyder inte att vi funkar likadant eller att vi får samma resultat fastän vi gjort samma operation.

Och så dessa kommentarer angående mängden mat, att det ser mycket/lite ut på tallriken eller ”så mycket klarar aldrig min minimage”. Fullständigt onödiga kommentarer tycker jag.

Om du gillar det jag skriver får du gärna trycka på lilla tummen här nere till vänster. Jag är medveten om att jag nog stuckit ut hakan lite idag och om du inte gillar mitt inlägg så låter du givetvis bli 😜
Kram Ursula

45+

Kommentarer

Hej Ursula och tack för ett bra inlägg! Är med i en sleeve-grupp på fb och där är ett himla diskuterande om portionsstorlek och framför allt verkar många vara rädda över att töja magen om de tar större portioner. Själv opade jag mig i nov 2020 och det går långsamt ner och nu i måndags hade jag tom gått upp! Men….vet också att jag slarvat med att äta var tredje timme….stress och annat. Har väl också dragit ned på mina portioner, man blir ju lite nojig😊Alla reagerar ju olika på en sleeveoperation men skönt att läsa ditt inlägg och se att man faktiskt kan äta😁😁.
Hälsningar Jenny

0

Hej Jenny!
Tack för fina ord! 🙂
Jag vet, jag var med i nån sådan fb-grupp i början men gillade inte tonen och inställningen som en del där har så det skippade jag.
Usch, jobbigt när det går långsamt med viktnedgången men bra att du vet orsaken. Kroppen kan ju reagera med platåer vid exempelvis stress och sånt, du måste vara rädd om dig!
Kram och trevlig påsk önskar jag dig!

0

Välskrivet! Och vissa dagar är jag mer hungrig och kan äta hur mycket som helst känns det som. Fast himla svårt det där med att inte jämföra sig och att inte lyssna till hjärnspökena. Något jag själv får jobba med hela tiden. Jag är ju en av de som definitivt känner hunger och kan äta rätt mycket. Tack för att du delar med dig!

0

Tack Tina!
Jag tror att vi alla dras med de där jäkla hjärnspöken från och till tyvärr, det måste vi nog alla jobba med.
Kram till dig och glad påsk!

0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg

This error message is only visible to WordPress admins

Error: API requests are being delayed. New posts will not be retrieved for at least 5 minutes.

There may be an issue with the Instagram access token that you are using. Your server might also be unable to connect to Instagram at this time.

Click here to troubleshoot.