
Kroppen och sinnet förändras
Hej på er, Semestern rullar på, lite FÖR bra och veckorna tar slut en efter en. Förstår verkligen inte hur fort...
Min badrumsvåg har ständigt varit förknippad med besvikelse och riktig ångest! Vi är säkert många som har känt så. Men, jag har konstigt nog ändå alltid hyst nån konstig sorts hatkärlek till att väga mig. Kärlek därför att jag egentligen är ett kontrollfreak som vill ha koll. Hat eftersom siffrorna i stort sett alltid gjort mig besviken och nedstämd och det är nog främsta anledningen till att jag helst undvikit att väga mig. Vågen stod ju faktiskt bara där på golvet i sovrummet och samlade damm om vi ska vara riktigt ärliga.
I början av den här viktresan inför min sleeve bestämde jag mig för att framöver försöka få till ett bättre förhållande till den där förhatliga lilla fyrkantiga saken som kallas våg. Jag började därför väga mig varje vecka. Men, bara EN gång i veckan, inte mer! Det är ju annars så lätt att det går överstyr och att man skuttar upp och ner på vågen varje dag eller till och med flera gånger per dag. Jag tog beslutet att vägningen skulle ske varje fredagsmorgon, utan kläder och efter morgonens toabesök. Vågen skulle också stå på exakt samma ställe i sovrummet, vid samma lilla skarv i parkettgolvet. Det var och är viktigt för mig fortfarande.
Det tog mig 6 månader att komma ner till min först satta målvikt och sedan ett par månader till innan viktminskningen stannade av och jag var nöjd. Och vet ni? Jag höll faktiskt det jag lovade mig själv, jag vägde mig enbart en gång i veckan! Om det hände att jag glömde bort en vägning så tog jag det dagen efter istället, men vid samma tidpunkt och på samma sätt.
När jag varit viktstabil ett tag beslöt jag mig för att väga mig varannan vecka. Efter ytterligare en tid blev det vägning enbart en gång i månaden. Numera väger jag mig sällan. Jag har istället kläderna som måttstock. Om jag exempelvis känner att de stramar i midjan eller över rumpan så kontrollerar jag min vikt, oftast handlar det enbart om något kilo upp och då i samband med ägglossning/mens. Det slår nästan aldrig fel.
Numera kan jag alltså ställa mig på vågen utan att känna ångest och tycka att det är självplågeri. Det är stort!
Vikten är hälsosamt normalviktig och nuförtiden verkar kroppen vilja stanna kvar där. Jag har helt slutat banta och svälta mig så som jag gjort mer eller mindre hela mitt vuxna liv! Med min fantastiska sleeve som verktyg har jag slutligen nått min målvikt/önskevikt och jag har till och med blivit kompis med badrumsvågen! Bara en sån sak!
Följ mig gärna på instagram för dagliga uppdateringar!
Hej på er, Semestern rullar på, lite FÖR bra och veckorna tar slut en efter en. Förstår verkligen inte hur fort...
Gokväll! Söndagskväll, helgen har som vanligt sprungit förbi. Ingen semester än för mig, 8 arbetsdagar kvar. Sen...
Kommentarer