Ett nytt år och en ny tid

Hej på er!

Long time no see! Hur har ni det? Jag har inte skrivit här på väldigt länge, egentligen av många olika orsaker. Men sådan tur då att fina Maria har tagit tag i det hela och håller liv i levdittliv-bloggen! Det gör hon verkligen med bravur!

Jag tappade det lite i vintras som ni kanske förstår och både lust och ork tröt helt enkelt och så kan det ju bli ibland. Tråkigt nog dras jag ju fortfarande med lite utmattningsrelaterade bekymmer, svårt att förklara men livet rullar liksom på ändå. Jag funderar mycket över vad jag vill med mitt liv och inte minst så måste min arbetssituation lösas. Livet liksom.
Det blev också en ganska intensiv senhöst med mycket positiva förändringar för vår del. Vi både sålde vårt hus och köpte lägenhet i stan med allt vad det innebär av fix och trix. Men med dessa rejäla affärer i hamn kunde vi sedan fira jul med nära och kära och såklart klara av nyårsfestligheterna också. Därefter fick jag Covid-19, men med tre sprutor i armen så gick det ändå bra. Tack och lov för det!

Fyra år med minimage

I februari var det fyra år sedan jag gjorde min sleeve. Alltså, FYRA år!! Svårt att fatta det där, för det känns både som att sleeveoperationen skedde bara för några månader sedan, samtidigt tycker jag ju att minimage har jag ju alltid haft! Märkligt det där.

Men allting rullar på ganska bra tycker jag. Jag mår bra, håller vikten ganska hyfsat för det mesta. Verktyget funkar ju liksom. Jag äter fortfarande mindre portioner och när jag blir mätt så blir jag verkligen riktigt stoppmätt, inte en smula till får plats. Numera sparas inte det godaste till sist, för då är risken att jag inte orkar. Minimagen tål det mesta även om jag fortfarande brottas med att tycka att det är svårt att äta långsamt och vattenintaget är ett ständigt aber. Blodsockerfall får jag då och då om jag slarvar med mellanmålen. Men det är hanterbart numera och ärligt talat så är det nog saker jag alltid kommer att få jobba på.

Min viktiga träning

Träningen är ju numera en helt naturlig del av min vardag. Vem trodde det för några år sedan? Inte jag i alla fall. Men kombinerad styrketräning och kondition plus rolig step och coreträning i grupp är något som numera finns i mitt liv och som jag mår så himla bra av. Det har blivit till en vana fyra till fem gånger varje vecka och faktiskt ett måste för mig. Om jag slarvar med det så sätter det sig direkt på humöret och då blir jag inte lätt att tas med! Jag älskar verkligen min träning och numera så har jag verkligen ett välutnyttjat gymkort, tänk som det kan bli!

Tacksamhet

Vet ni? Jag är så himla nöjd med mitt beslut att operera mig! Och inte minst oerhört tacksam över att jag faktiskt nådde min önskevikt och inte längre har någon övervikt. Jag vet mycket väl att inte alla får den utgång de önskar med sin magsäcksoperation, men jag är verkligen superglad över mina resultat. Sedan är ju inte allt en dans på rosor alltid. Sköter man sig inte ordentligt så blir ju resultaten därefter. Nåt kilo upp och ner blir det ju emellanåt, men jag vägrar att låta det gamla bantningsbeteendet ta över. Alla eventuella hjärnspöken motas omedelbart bort! Det existerar heller inga nyårslöften med huvudsyfte att gå ner i vikt för min del längre och det känns otroligt befriande!

Kram på er!