Jag hittade min nedskrivna operationsberättelse häromdagen. Den hade jag ju helt glömt bort att jag plitat ner, men det är inte så konstigt egentligen. Jag började ju inte blogga förrän ett år efter min sleeveoperation.

När jag läser det jag skrivit så inser jag att jag har lite svårt att fatta hur mycket som har förändrats i mitt liv sedan det där dygnet i början av februari 2018. Tyvärr finns det knappt några bilder på mig som överviktig. Här har jag skrivit om vikten att ta både före- eller efterbilder. Nu ångrar jag riktigt mycket att jag då inte trotsade min avsky mot att vara med på foto. Men det är bara att gilla läget!

Nyduschad och förväntansfull!

På operationsdagens morgon skulle jag vara den första att bli opererad och hade fått order att infinna mig på Aleris strax innan kl 7. Jag dök såklart upp på utsatt tid, om än något nervös. Jag fick vänta en stund i väntrummet innan jag blev uppropad. Det visade sig att det hade bokats in ytterligare en patient och hon hade tydligen fått min operationstid…

Jag blev i alla fall inkallad till slut och fick träffa en sjuksköterska som vägde mig, gjorde en hälsocheck och gav mig lite tabletter jag fick svälja ner. Hon satte även en infart i armen. Därefter fick jag byta om till en rock, morgonrock, knästrumpor och inneskor och hänga in mina egna kläder och den medhavda väskan i ett skåp. Sedan var det dags att vänta igen. Efter ett tag dök han upp, den danska narkosläkaren, och vi gick igenom mitt hälsotillstånd och sedan fick jag återigen vänta, med bultande hjärta.

Dags att bli sleevad

Efter ytterligare ett tag kom narkosläkaren igen och vi förflyttade oss snabbt in i operationssalen. Därefter gick allt i en rasande fart! Det kändes som om det var en massa människor därinne och jag minns inte om jag hälsade på dem eller om jag bara placerades på britsen. Jag vet att jag spändes fast i ben och armar, fick en blodtrycksmanschett och därefter en mask över näsa och mun och en uppmuntran om att slappna av. Vill också minnas att jag försäkrade mig om att det var en Gastric Sleeve-operation som skulle genomföras och inget annat…!

På uppvaket

Nästa minnesfrekvens är på uppvaket. Jag har blivit sövd ett par gånger förut och har alltid vaknat tidigt och kunnat hålla mig helt vaken då. Har aldrig mått dåligt efter narkos heller. Den här gången vaknade jag av en sköterska som skakade mig lite lätt och ville att jag skulle vakna. Det lyckades jag inte riktigt med, jag försvann in i dimman lite till och vaknade sedan av att jag hostade och först därefter var jag helt vid medvetande.

Efter en stund blev jag flyttad igen, denna gång till mitt eget lilla rum och väl där blev jag uppmanad till att vila. Jag kände mig dock oförskämt pigg! Hade inte ont nånstans just då och kände mig nästan som vanligt. Hade jag inte haft mina fem vita små förband på magen och varit kopplad till en droppställning så hade jag nog inte trott att jag blivit opererad alls faktiskt…!

Inte så kaxig längre

Några timmar senare var jag inte riktigt lika tuff. Gasen som de fyller bukhålan med för att lättare utföra operationen gjorde sig påmind. Jag hade ganska ont när jag rörde på mig, men jag kämpade på! Jag promenerade fram och tillbaka i korridoren med min droppställning flera gånger i timmen. Det gick upp för mig ganska snabbt att jag förmodligen var den piggaste av oss sju som opererats denna dag. De andra lyste nämligen med sin frånvaro…!

Fortsättning följer!

Följ mig gärna på Instagram, där uppdaterar jag dagligen.

16+

Kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg

This error message is only visible to WordPress admins

Error: API requests are being delayed. New posts will not be retrieved for at least 5 minutes.

There may be an issue with the Instagram access token that you are using. Your server might also be unable to connect to Instagram at this time.

Click here to troubleshoot.