Här kommer fortsättningen på min operationsberättelse. Del 1 hittar ni här.

Dagen rullade på och jag smuttade på vatten mellan promenaderna i korridoren. Fick nog inte i mig jättemycket, men jag hade ju mitt dropp. Mådde inte illa och var inte jättetrött heller. Framåt kvällen hade faktiskt det mest onda i överkroppen efter gasen gett med sig ganska bra tyckte jag. Försökte sysselsätta mig med att läsa i min bok och kolla lite på tv och längta hem till nära och kära… Sov faktiskt ganska bra på natten, blev dock väckt två gånger av nattpersonalen med tabletter och kontroll av blodtryck och syresättning.

Vi reagerar alla olika

Vid frukosten morgonen därpå träffade jag de övriga sex patienterna och en del såg ut som om de blivit överkörda av tåget! Ett par av dem mådde illa konstant, kräktes och kände av ordentligt med yrsel, stackarna! Det verkade som att jag hade klarat av det hela betydligt lättare än de andra. Jag mådde inte illa. (Inte då, det kom inte förrän efter nån vecka och höll sedan i sig några månader, men det är en helt annan historia.) Jag hade inte heller speciellt ont och var inte supertrött. Det enda lite dramatiska jag var med om var att det började blöda ordentligt från min infart i armen så de fick helt enkelt sätta en ny infart. Det var blod över hela mig och på golvet, men det såg nog värre ut än vad det var.

Utskrivning och hemfärd

Efter lite filmjölk i små små klunkar till frukost blev det en dusch och sedan packning av mina grejer i väntan på lunch och utskrivning av läkaren. Till lunch fick vi en Keldasoppa som intogs långsamt  med tesked och som fick värmas upp ett par gånger för att det tog lite tid att äta. Kall soppa är INTE gott! Dietisten kom och pratade med oss och gav tips och råd. Därefter blev vi en efter en utskrivna av läkaren och det var så himla skönt att få åka hem!
Jag är äntligen framme i minimageland och jag känner mig så himla nöjd och samtidigt nyfiken på den närmsta framtiden. Nu är det ju dags för 4 veckors sjukskrivning, hur ska det gå? Och hur kommer min viktnedgång fungera?

Måltidskort - Ursula

Sammanfattningsvis måste jag säga att jag har känt mig väldigt väl omhändertagen, alla var väldigt vänliga och trevliga. Operationskliniken är väldigt fräsch och trivsam, jag fick dessutom eget rum. Inga onödiga orosmoment eller snarkningar som störde här inte. Tummen upp för Aleris Obesitas i Malmö alltså!

Till slut…

Ovanstående skrev jag några dagar efter op och det är alltså min berättelse och upplevelse av något som har förändrat mitt liv. Och jag skulle inte vilja vara utan den! Om ett par månader har det alltså snart gått två år sedan det där dygnet på Aleris i Malmö, då startskottet gick för mitt nya liv. Målet var att slutligen kunna bli hälsosamt normalviktig efter många års kamp mot övervikt.

Nu sitter jag här med facit i hand kan man säga. Det tog mig lite drygt 8 månader att bli av med 35 kilo och därefter försvann ett par kilo till av bara farten. Sedan dess har jag varit viktstabil, pendlar något kilo upp och ner beroende på var i månaden jag befinner mig. Jag är verkligen skitnöjd och mår så himla bra numera, både fysiskt och psykiskt. Sedan är ju inte livet någon dans på rosor hela tiden, men jämförelsevis så är måendet så mycket bättre numera. Jag är så otroligt och innerligt tacksam att jag hade möjlighet att göra detta, för det har verkligen förändrat mitt liv till det bättre! ❤️

Följ mig gärna på Instagram, där uppdaterar jag dagligen.

15+

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg

This error message is only visible to WordPress admins

Error: API requests are being delayed. New posts will not be retrieved for at least 5 minutes.

There may be an issue with the Instagram access token that you are using. Your server might also be unable to connect to Instagram at this time.

Click here to troubleshoot.