I mitt senaste inlägg berättade jag om att semestern inte riktigt blev som jag hade tänkt mig på grund av att jag skadade mig på gymmet. Jag trodde först att jag hade sträckt mig och att det skulle gå till sig ganska snabbt. Jag mindes när jag fick ryggskott 2018 och att denna gången skulle jag minsann inte ”vila mig i form” utan fortsätta röra mig eftersom det är det bästa för kroppen. Med det i huvudet haltade jag hem från gymmet och fortsatte med mina promenader.

Vad hände då?

Förvisso blev jag inte lika stel och ”handikappad” som 2018. Jag har haft turen att vara väldigt rörlig och har kunnat fortsätta med promenader. Däremot har jag haft konstant smärta 24/7 som bara blir värre om jag är stilla. Sitta är värst, därefter ligga och på tredje plats stå stilla. Det som känns bäst i kroppen är att promenera, men det kan man ju rimligtvis inte göra dygnet runt 😝

Jag tänkte att det var ryggskott igen eftersom det inte gav med sig och därmed förmodligen inte var en sträckning. Jag fick värktabletter och muskelavslappnande och åkte iväg på semester. Inte den roligaste semestern jag haft.. Nog för att jag gjort mysiga saker men jag har haft konstant ont och lidit mig igenom nätter när jag måste ligga ner. Inte ett dugg utvilad inför jobbstart..

Varför ska man va så jäkla ”duktig”?

Ville inte belasta vården under Covid, men till slut behövde till och med fröken envis söka hjälp. De tog beslutet att jag hade för ont för att kunna börja jobba så jag blev sjukskriven. Först på heltid två veckor, följt av 75 %, sjukskrivning de kommande veckorna. Dvs jag har jobbat 25% fördelat på 2 timmar om dagen. I skrivande stund har jag ökat till 50% vilket har varit en pärs. Jag ökar inte för att jag är bättre, utan för att jag känner att det förväntas av mig och att jag måste vara ”duktig flicka”.. -Det här är ett ämne jag kommer tillbaka till i senare inlägg.

Kämpa kämpa!

Jag kämpar på med sjukgymnast, rehab och behandling. På uppmaning från sjukgymnasten fortsätter jag med promenader och tränar med min PT. De ”hejar på” att träna så länge det är anpassat så man inte belastar/förvärrar det skadade området. Det är SÅ skönt att få träna igen. Då känna att man inte tappar allt utan har lite muskler kvar. Så tacksam över min kloka pedagogiska PT.

Fortsättning följer med lite mer aktuell status, samt mer om det där att vara ”duktig” och känna att man ska prestera hela tiden. Hoppas ni vill hänga med!

Kram Sophia
Healthier_zoph på Instagram

Never give up on your dreams

Soph med armarna uppsträckta. Står bland ljungen med havet i bakgrunden

6+

Kommentarer

Lilla stackare, du måste prioritera dig själv. Ingen tackar dig för att du kök slut på dig själv! Inte jobbet, jag lovar! Fy vad jag tycker synd om dig! Hittade de orsaken till att du har så ont?
Stora varma kramar från Skåne!
Louise

0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg

This error message is only visible to WordPress admins

Error: API requests are being delayed. New posts will not be retrieved for at least 5 minutes.

There may be an issue with the Instagram access token that you are using. Your server might also be unable to connect to Instagram at this time.

Click here to troubleshoot.