Inte så märkvärdigt tänkte jag först

För fem veckor sedan testade jag positivt för covid-19. Ingen blev mer förvånad än jag då jag egentligen inte trodde jag hade det. Jag testade mig för säkerhets skull och mest för att få svart på vitt att jag inte skulle behöva karantän. Tur att jag kollade och inte bara förutsatte att det var en vanlig förkylning. Annars hade man kanske hunnit smitta folk och det hade inte alls känts bra. Nu är en tid att definitivt vara extra försiktig om sig själv och sina medmänniskor ❤

Symptomen blev värre

Dag 5-6 ungefär började jag må sämre. Jag fick en hysterisk huvudvärk som nog kan liknas med migrän. Jag klarade inte av dagsljus eller knappt att fokusera på någonting så jag låg i princip dygnet runt. På nätterna i sängen och på dagarna i soffan med persiennerna neddragna. Samtidigt med detta försvann både lukt och smak helt och hållet. Hade heller inga direkta hungerkänslor så jag levde en vecka på fil, smoothie och tomatsoppa i princip. Halsen var rejält tjock, med en klump som inte gick att varken svälja eller harkla bort. Andningen kändes också lite trögare än vanligt, som att andas genom en slang ungefär.

19 dagars karantän

Ja, så länge varade karantänen och jag var väldigt glad att jag åtminstone kunde ligga ute lite på balkongen under en filt för att få lite frisk luft sista veckan när jag klarade av dagsljus igen. Efter 19 dagar var jag smittfri och kunde gå utanför dörren igen även om jag fortfarande var väldigt trött. Blev inga större eskapader, men behövde ta mig in till mitt dåvarande jobb och lämna tillbaka dator, mobil och ha avslutningssamtal med min chef.

Nytt jobb och fortfarande sviter som sitter i

Mitt i allt detta var det dags att börja nytt jobb. Det som borde ha varit roligt och spännande blev inte någon vidare bra tajming alls faktiskt. En del av sviterna sitter fortfarande i tyvärr såhär 5 veckor senare. Är extremt trött och det är ingen trötthet som går att sova bort. Hjärnan känns som en dimma och är oerhört luddig och trög. Jag har svårt att koncentrera mig, ta beslut, hålla ihop tankar och även problem med minnet. Tappar ord när jag både pratar och skriver och bokstäver likaså. Det är lite rörigt i skallen med andra ord, kan nog likna det lite vid att vara utbränd. Ovanpå det hänger det även kvar att det är trögt med andningen och har lite tryck över bröstet. Halsen känns fortfarande tjock som om den där klumpen bosatt sig där för gott.

Kämpar på!

Ja, det finns ju inte så mycket annat att göra än att kämpa på. Känns jobbigt att det är så oerhört långdraget bara. Jag längtar efter att få börja träna igen, men är tacksam för att jag i alla fall börjat med mina dagliga promenader igen! Det känns verkligen toppen, även om jag inte klarar samma tempo ännu så är det så skönt för kroppen och knoppen att få komma igång lite igen. Annars är det jobbigaste hjärntröttheten tycker jag. Inte alls vad jag behöver just nu med nya jobbet och en massa viktiga projekt, men men, en dag i taget!

Nästa inlägg

Tänkte jag ska berätta lite kring hur den här eskapaden påverkat kroppen och till viss del knoppen. Å nu menar jag inte covid-symptom per se, utan effekten av den långdragna sjukdomen och vad som hände med kroppen när jag helt plötsligt gick från väldigt aktiv till helt stillaliggande/sittande. Å hur det i sin tur påverkar hjärnspökena.

Vi hörs snart igen!
Kram på er ❤
Sophia

Healthier_zoph på Instagram