Vad ska jag ha på mig?

 

Nu ska vi vi prata lite ytlighet…kläder.
Men mycket av känslorna runt kläder och kroppen är så mycket mer än det ytliga och har fått mig att förminska och trycka ner mig själv extremt mycket genom åren.

Reflekterar ganska ofta numera över skillnaden innan operationen och efter. Det har hänt mycket både kroppsligt så klart men också i huvudet och det tackar jag för.
Sen är inte alla dagar lika bra även nu efter operationen men det är så otroligt skönt att dom är lätträknade.

Innan operationen 
Jag har alltid tyckt det varit roligt med kläder/mode och har absolut köpt mycket kläder genom åren, alltså innan operationen. Det jag dock gjorde var att jag hade extrema ”regler” eller vad man ska kalla dem för vad jag kunde ha på mig och inte. Hade liksom en bestämd åsikt. Jag begränsade alltså mig själv och sen så klart så fanns det ju ganska ofta inte kläder i bra storlekar som man tyckte om.

Men många gånger var det ju jag själv som var för hård mot mig själv med vad jag kunde ha och inte. Och självklart så skulle kroppen gömmas på bäst sätt. Allt bara enligt mig själv. Det var aldrig någon som sa det där man du inte ha på dig eller så. Det enda jag kan komma ihåg var när en tjej sa till mig att jag klädde mig bra för att vara större… Mmm tack för den.

Och kanske var jag så duktig på att klä mig/gömma mig och att mina överviktskilon var jämnt fördelade över kroppen, att folk inte uppfattade mig som så stor/tjock så det var väl nått positivt i alla fall.

Och självklart så ska man ha det man vill ha på sig oavsett storlek men det var så här jag höll på.
Men oftast så drömde jag ju om sånt jag inte kunde ha och när jag försökte få till en outfit som jag fått inspiration till så blev det ju inte alls på samma sätt.
Och det där med att kvällen innan lägga fram kläder till nästa dag…Nej gud nej… det gick inte alls! Det kunde vara en känsla på kvällen och nästa morgon vara något helt annat. Det testades för det mesta flera olika outfits innan jag kände mig nöjd.

Kommer ihåg när jag skulle träffa min man för första gången…jag tömde i princip garderoben  på allt. Och det provades till förbannelse. Det var ett berg med kläder på sängen när jag äntligen var klar 😂 Men jag kommer ihåg vad jag hade på mig och det var jag nöjd med och tydligen han också 🥰  (för killar lägger ju absolut märke till vad man har på sig) 😂

 

Och nu efter operationen
Ja, nu har jag andra problem…. det är ju liksom ÄNNU roligare med kläder och min plånbok undrar vad jag håller på med 🤪😂😂

När viktnedgången stannade av, ja det blev det som att släppa ut en kalv på grönbetet…
Det har handlats en hel del kläder men som redan fått lämna garderoben. Det kändes som att jag ville allt på samma gång. Vem är jag och vad vill jag ha för stil?

Men jag har släppt på mina ”regler”, jag kan köpa det jag vill och jag vågar visa min kropp. Det är inte fokus på att dölja den längre.

Men vissa dagar känner jag mig fortfarande tjock och ful. De tankarna har inte försvunnit helt, hjärnan är ju kvar och mycket sitter så invant att det är svårt att ändra på. Har fortfarande issues med vissa delar på min kropp som jag fortfarande jobbar på att få bort. Så ibland går jag tillbaka i gamla hjulspår och fastnar i att kroppsdelen syns alldeles för mycket. Min bästa shoppingkompis får typ alltid ”skälla” på mig för att jag inte kan sluta fokusera på den när jag provar nått.

Men något som verkligen har förändrats är att jag kan bestämma en outfit dagen innan och på morgonen så tar jag faktiskt på mig den. Verkar skitlöjligt men jag gissar att jag inte är ensam om att känna så.  Och eftersom jag nästan aldrig kunde göra så tidigare så tänker jag njuta av denna underbar känsla!

Så min plånbok får nog fortsätta att ”lida” för jag älskar mode/kläder och jag älskar att titta i spegeln och känna mig snygg 😋