Hur gör jag?

God morgon!
Det var ett tag sen nu. Veckorna springer verkligen förbi…
Det har varit lite motigt nu på sistone faktiskt…. Huvudvärk varje dag, lite osäkerhet på jobbet, energin är inte på topp och sen har jag för första gången sen min operation haft ont i magen när jag äter nu i två veckor 🙁 Har blivit lite bättre men lite orolig är jag. Får se hur det utvecklar sig.

Och jag har funderat på vad jag ska skriva här i bloggen och sen fick jag en bra fråga av Camilla igår och jag insåg att mitt svar på hennes fråga blev väldigt långt. Och frågan gav mig inspiration att skriva detta inlägg då det kanske är fler, inklusive jag själv som kan behöva lite extra pepp.

 

Camillas fråga:
Jag har haft min minimage i 3 år.  Jag har gått ner 32 kg men det behövs minst 15 kg till och de sitter fast. Jag behöver hjälp på lite olika frukostar, luncher och middagar. Har hamnat lite ur spår. Vad gör jag?

 

Tyvärr Camilla så kommer du inte få några tips på mat från mig, det här blev nämligen ett djupare inlägg. För jag är tyvärr fel person att svara på det då jag är jäkligt enformig och tråkig och jag  inte tycker om att laga mat heller 😬 Så om du får inspiration gällande mat av någon annan, ja då tar jag gärna del av den inspirationen  😉 Har en plan till matlådor nu till veckan, kanske att jag slänger upp det här i bloggen  om det kan ge någon form av inspiration.

Men så här tänker jag kring resan, vikt, rutiner och vanor. Kanske kan det peppa dig och ge dig nått på vägen.

Om några månader är det 3 år sedan jag gjorde min operation och jag önskar jag kunde säga att så här ska du göra och det här ska du äta för att gå ner de önskade 15 kilona.
Och  även om jag inte har 15 kilo jag önskar gå ner nu så känner jag igen mig om känslan. Och  tyvärr är jag själv lite ur gängorna. Motivationen och inspirationen tryter både på mat- och träningsfronten. Men det är väl så det är, det går upp och ner helt enkelt.

Om  jag ser till mig själv efter att ha bantat i över 20 år innan jag gjorde min operation att när jag fokuserade på de kilona jag aldrig lyckades bli av med så blev det en inre stress som jag tror  gjorde det svårare för mig att gå ner i vikt. Vi jobbar i motvind och det är dessutom en sjukdom. Det är inte fel på vår karaktär som många tror.
Och vi alla är olika, vi får olika resultat efter en operation och det suger när man inte hamnar där man hade önskat.  Men några frågor att ställa sig är:
– Är det siffran på vågen som ska bestämma om jag mår bra och om jag duger?
– Och är din önskade vikt realistisk? När vägde du det senast, hur gammal var du?

Det var en som sa till mig för några år sedan att även om du kommer väga det du har som mål,  kommer du inte vara nöjd då heller. Då vill du väga mindre eller göra något annat istället.  Och så är det, mycket vill ha mer. Jag hamnade faktiskt ett tag under min målvikt efter min operation och jäklar va glad jag var men sen gick jag upp lite igen och hamnade på min målvikt +-1-2 kg beroende på tid i månaden. Och då mådde jag dåligt för det. För varför gick jag ner några kilo till och varför kunde jag inte stanna där? Och visst det kommer till mig ibland att jag önskar jag kunde gå ner lite till. Men varför? Varför vill jag det, vad är det för skillnad? Min kropp verkar ha landat där den vill vara och jag jobbar på att acceptera det. Sen kan jag träna och äta bra för att bli starkare och piggare. Och för att ge mig själv bästa förutsättningarna.

Men som jag skrev så tryter motivationen och inspiration just nu. Men det jag alltid försöker göra är att följa mina rutiner. Sen tillkommer det saker utanför rutinerna men dom är ändå grunden.

Jag jagar alltid proteinrik mat som mättar bäst men jag vill inte känna att jag bantar eller så utan jag vill äta gott men bra för kropp och mage. Jag är väldigt enformig när det kommer till mat/mellanmål. Ibland försöker jag göra lite nytt men om jag hittar något som funkar och är gott så kan jag äta det ofta. Tycker inte matlagning är så kul heller så jag försöker göra det enkelt. Ibland tar jag slöa genvägar men försöker att ändå välja bra mat. Men ibland så får jag ork och lagar lite mat.

Så här tänker jag:
– Ät 5-6 gånger om dagen, ibland till och med 7 mål
– Välj proteinrikt
– Om jag äter mest kolhydrater i ett mål så blir jag hungrigare snabbare (så se till att ha med protein också)
– Vätska, jag dricker i alla fall 1 flaska (Baricols 1 liters flaska) med vatten och Zeroh/Fun light saft om dagen och sen blir det lite annan vätska också så klart.
– Försöka göra det lätt, inte krångla till det, planera och förbered mat/mellanmål
– Jag har ingen lust till träning just nu men ser till att få in promenader/steg. Har ett stegmål per vecka. Inte dag utan vecka. För någon dag kanske man går lite mindre men en annan dag mer och jag ser totalen som målet. Och det gör jag för att jag känner mig piggare och gladare när jag tar mina promenader. Hade svårt att få in mina steg (har ett stillasittande jobb) men sen jag började med morgonpromenader igen så går det lättare.
– Jag köpte på minimage eventet i Stockholm, Therese Godings receptbok ”PoP Postoperativa portioner” Där finns bra tips och många trevliga recept på både mat, frukost, mellanmål. Kanske du kan kika på den för lite inspiration.
Eller kanske du ska kolla på om det finns någon matkasse du kan beställa hem Typ Hello Fresh” Har inte provat själv men vet många som tar hem såna ibland och att dom fått ny inspiration till nya rätter.
– Tar mina vitaminer

Men för att sammanfatta lite och inte låta klyschig eller så.
Fundera på ditt mål – är det realistiskt, skaffa dig bra rutiner och även om du inte följer dem jämt så försök att ha dem som grund. Gör det enkelt, hitta bra, enkla och goda rätter/mål. Förbered och planera. Och försök att fokusera på att få in bra vanor m.m. och inte på din vikt. Kanske att om du hittar rutiner, balans och ett flow i det så kanske det börjar röra sig neråt för att du inte bara fokuserar på det. Troligen är du ganska hård mot dig själv i dina tanker (vet ju hur jag själv är) och det hjälper inte att vara så.

Ta små steg, en dag i taget och var stolt över dig själv för det du gjort och gör. Fundera inte så mycket.

Så till oss alla, var snäll mot dig själv och var här och nu!
Våra tankar är inte sanningen, kom ihåg det!

Tack om du har orkat att läsa ända hit!!

Kram på Er ❤