Har det redan gått 3 år?

Hej på Er!

Nu var det väldigt längesen jag skrev någonting här. Livet kom helt enkelt emellan och under större delen av hösten så fanns helt enkelt inte orken och eller inspirationen. Tyvärr blev jag och mina kollegor berörda av världsläget och vi har under hösten haft två varsel omgångar på jobbet. Den andra avslutades nu i januari så det pågick någon månad. Jag själv hade inte varit anställd så länge och satt på en tjänst som mycket väl kunde stryka med. Och det blev delvis så, halva min tjänst togs bort. Blev förflyttad och skulle få nya arbetsuppgifter så jag hade tur som fick vara kvar. Men det var svårt att sitta lugnt i båten så jag sökte ett annat jobb i december och fick det. Så jag jobbar idag fredag min sista dag på mitt nuvarande jobb och kommer sen unna mig en veckas ledigt innan jag tar mig an nya utmaningar.  Ska bli så spännande!

Kanske att jag kommer finnas här i bloggen mer nu igen, men det får tiden utvisa.

Men som rubriken lyder så undrar jag lite vart tiden tagit vägen. Det är alltså idag 24/2, tre år sedan jag gjorde min Gastric Sleeve 🥳 En operation jag inte lättvindigt bestämde mig för att göra men som förändrat så mycket i mitt liv. Och jag är så tacksam för att jag tog beslutet att göra den.
Men den som tror att det nu är en dans på rosor eller som säger att det är fusk att göra en viktoperation… till den säger jag… Du har såå fel!

Jag tänkte dela med mig några av mina tankar kring mitt nya liv. Och jag tackar @lalla_sleeve20 för väldigt bra inspiration då hon precis skrivit/skriver om sina 3 år som opererad. Så kul att vi kan inspirera varandra men vi får inte glömma att vi alla är olika, våra ”resor” ser olika ut och lika så resultaten efter en operation. Kom ihåg det kära du! ❤

Plus
– Är piggare och gladare
– Jag är ganska stark och orkar vara väldigt aktiv
– Träningen – Tränar mer nu än förut och jag ser resultat på kroppen och på min styrka
– Bättre kondition
– Jag sprang min första mil i hela mitt liv förra året
– Jag vågade springa ett OCR-lopp – Toughest och i år ska vi springa Tough Viking
– Känner mig mer självsäker, både självkänslan och självförtroendet är bättre
– Kan se mig själv i spegeln och tycka om det jag ser
– Jag har börjat jobba med insidan mer också
– Jag kan välja kläder kvällen innan och faktiskt ta på mig det dagen efter
– Jag kan äntligen ha den stilen jag vill, jag tycker det är superkul med mode och stil. Kläderna sitter liksom som jag vill
– Jag väljer bättre mat, alltså mat som ger mig bra med energi och mättar bättre (självklart annat också)
– Att jag efter operationen fått bättre rutiner vad gäller allt, mat, sömn, träning och återhämtning
– Kan vara på en strand i bikini

Minus
– Att jag typ hela tiden är hungrig…. skulle inte hungerhormonerna minska i och med operationen kan man undra…
– Är ständigt rädd att jag ”förstört” operationen, att magen blivit uttänjd igen
– Rädd för att gå upp alla kilon igen
– Att jag fortfarande har dagar jag känner mig tjock
– Att jag fortfarande tittar kritiskt på min kropp
– Ibland önskar jag att jag kunde äta mer och det är ju då oftast av den onyttiga maten
– Svårt att få i mig tillräckligt med vatten/vätska (hinner inte alltid mellan måltiderna)
– Att jag kommer tillbaka i destruktiva mönster med maten
– Att jag verkligen måste planera och se till att jag har mat/mellis med mig eller en plan för att få tag i det.

MEN!!!
Även om det finns en hel del minus så är det övervägande positivt för jag är en gladare, piggare, starkare (både in-och utsida) Maria. Och jag kan absolut stå i spegeln och njuta av det jag ser. Och om man tittar på min Instagram t ex. så är det en STOR skillnad nu mot då. Selfies…. hur många selfies lägger jag inte upp numera 😁😂 Det måste betyda något eller hur 😉 Så ursäkta men kommer att fortsätta så…. det är min tur att ta plats och synas nu!

Jag har också fått höra av andra att det syns att jag trivs och mår bättre nu, att jag strålar och att jag är snygg.
Tror verkligen att JAG kommit fram mer nu ❤ Men det är en trappa och jag är på väg upp. Vissa gånger halkar jag tillbaka något steg, fastnar på något steg och andra gånger så springer jag med lätta steg uppåt.

Jag är så tacksam för min minimage och jag säger Grattis till mig som valde att göra detta!

Och visst är det skillnad…