God morgon!

Vissa av er kanske precis har vaknat nu när klockan är 9 men själv sitter jag med dagens första mellis. Är ju uppe med tuppen vare sig det är vardag eller helg. Kom in i de rutinerna efter operationen och har fortsatt sen dess. Jag märker att om jag går upp ungefär samma tid varje dag och gör lika vid läggdags så sover jag mycket bättre. Dock saknar jag mitt tyngdtäcke som också är en viktig del i min sömn. Men nu är det för varmt för att sova med ett 11 kilos täcke så jag hoppas att jag snart vänjer mig att vara utan det så att sömnen blir bättre igen.

Rutiner, ja det må vara fyrkantigt och kännas tråkigt ibland men det kan också vara bra. Min kompis brukar säga att jag är värsta rutinmänniskan och jag känner mig som skalman med sin mat och sovklocka. Dock sover jag inte så mycket som han men grejen att jag följer typ ett tidsschema.
För mig är det otroligt viktigt att äta regelbundet, det blir ca.2,5-3 h emellan målen. Ibland lite kortare till och med beroende på vad jag ätit gången innan. Jag hade väl önskat att jag vore mindre hungrig och hade väl trott att det skulle bli så efter min operation. Men icke! Tror att alla hungerhormoner blev kvar i den lilla magsäcken… Och ibland är det faktiskt jobbigt att känna så. Blir liksom lite rädd att jag ska äta för mycket och att jag ska gå upp i vikt. Och jag ”jagar” mat som mättar bäst men som inte är onyttigt och näringsfattigt. Men just nu har jag ingen inspiration alls med maten men försöker ändå att äta så bra jag bara kan.

Men visst hade jag önskat att jag kunde få slippa att stressa över maten och vikten. Men tyvärr så blev det inte så. Lika bra att säga det. Jag älskar min minimage och säger det igen, jag ångrar inte min operation. Men man behöver verkligen ställa om sitt liv och ge sig själv och kroppen det bästa möjliga. Men samtidigt vill man ju också slippa ha dom här tankarna hela tiden… Men det verkar vara svårt.
Och det ska ju inte vara en kamp och jag försöker inte tänka bantning eller att räkna kalorier eller så. Tänker på vad jag äter för det mesta men har också ett avslappnat sätt att se på mat. Men som sagt det går upp och ner. Ena dagen är jag nöjd med mig själv och nästa dag känner jag mig tjock och vill gå ner mer. Mycket vill ha mer liksom.

Och varför kan man inte bara vara nöjd??
Ganska eller väldigt ofta är vi kvinnor extremt hårda mot oss själva. Det är verkligen nått vi alla måste jobba bort!

Vet inte om detta blev ett pladdrigt inlägg men jag ville nog lyfta att även om jag mår bra, min kropp är i bättre form än någonsin, jag trivs för det mesta med min kropp så kommer jag inte i från mina hårda tankar om mig själv och hur jag tycker det ”borde” vara. Så är du likadan så ville jag lyfta det så du vet om att du inte är ensam.
Det finns ingen quick fix, en operation ger dig en skjuts i rätt riktning, sen finns det mycket vi själva måste jobba med. Och någonting som det borde jobbas mer kring när det kommer till att göra en operation och att leva med en minimage är våra huvuden och tankar.

Och det är egentligen galet sjukt att utseendet ska spela sån stor del i hur man kan må…
Men nu släpper vi dessa jobbiga tankarna och ger oss själva en underbar dag!

Ta hand om dig och kom ihåg att tankar bara är tankar…de är inte verkligheten!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg