Hej på er,

Semestern rullar på, lite FÖR bra och veckorna tar slut en efter en. Förstår verkligen inte hur fort tiden går? Var det så när man var liten också ?. Jag upplevde att man badade i timmar, och det fanns ändå tid till massa annat kul också då, men idag hinner man knappt upp ur sängen så är det dax för kvällsmålet 🙂 ….fast visst njuter jag. Bara av att ta hand om mig själv är en fantastisk känsla som jag håller hårt i. Tid till träning, upplevelser och att också försöka att bara vara. Sitta ner i ljummen kvällsbris och prata, dricka lite rose´och ge tid åt att vara här och nu.

Fast just angående min träning så är jag himla nöjd över att ha kommit igång med löpträning tre gånger/vecka. Inta trodde jag i min vildaste fantasi att JAG någonsin skulle börja springa. Däremot har jag ofta dagdrömt om att jag önskade att jag kunde. Nu gör jag det, och dessutom tillsammans med min man Anders. Han är förresten det bästa stödet jag någonsin haft när det gäller viktnedgång. Redan i början av resan när jag vågade lyfta min tanke om att ev göra en viktoperation sa han:

– Jag kommer stötta dig så mycket jag kan.

Jaja, tänka jag ( med tidigare dåliga erfarenheter) vi får väl se hur det blir med det, men han gör på riktigt allt för att hjälpa mig. Han har förstått vikten av att äta behöver äta på mina klockslag, han förbereder och packar ner mat som fungerar om vi skall åka en bit, han springer tillsammans med mig och är ”hare” när jag inte riktigt hänger med, han peppar och lyfter mig om jag har hjärnspöken och påminner om att ta mina vitaminer om jag skulle glömma, och ja han har också gått ner en del kilon i vikt pga min/vår resa. Detta stödet är jag så glad över att ha då det är viktigt för mig. För visst är det så att man ibland inte riktigt orkar att fixa mat, träna eller ha humöret uppe, men då finns det en person i min närhet som peppar och framför allt påminner om varför man påbörjade denna viktresa. Jag har aldrig haft denna typen av stöd innan i mitt liv, utan mer att okey, ät du grönsaker till köttet så äter jag pommes eller potatisgratäng med grädde och stor efterrätt till dessert. Då blir det mycket svårare tycker jag, och på sikt har jag alltid misslyckats då jag inte lyckats hålla emot alla frestelser som funnits på bordet.

Mitt i denna resa håller ju kroppen självklart på att förändras. Tycker att det går relativt fort och för varje dag märker jag någon ny känsla ( svårt att förklara) som jag inte känner igen. Det kan vara att jag upplever fötterna bra mycket mindre, eller att mina armar ser smala ut. Jag har ju en bit kvar men försöker att inte få panik över hur min kropp förändras just nu, utan tänker att detta kommer bli bra. När man är 57 år så upplever jag att förändringen bli mer radikal och det är inte alltid lätt att få tillbaka hur man sett ut i tidigare ålder. Så är det bara, och det är något som jag lär mig att leva med. Vill inte heller bli fixerad angående utseende utan vill bara må fantastiskt ( viket jag gör), fast vissa dagar är lättare än andra. Träningen hjälper mig på vägen det vet jag. Man kan ju lätt bli påmind annars när man tar på sig kläderna på morgonen framför spegeln.

-vem är det ?

Jag har ju fortfarande bilden av mig själv som stor i huvudet, vilket gör att min spegelbild inte stämmer överens med det jag ser. Jag vet ju vem jag är i mig själv, men det stämmer inte med den personen jag ser i spegeln. Den personen har mindre storlekar i kläder, och har ett ansikte som jag inte riktigt känner igen. Hennes armar sticker ut ur ärmen och dom ser verkligen smala ut. Hon har också lite mer rynkor, eller ? Däremot ser hon gladare ut – mer liv i ögonen än den personen som jag sett tidigare i spegeln. Kanske behöver hon hitta en annan stil ? Skall hon behålla den hårfärgen ? Samtidigt ser hon ut som om hon gått igenom mycket och behöver tid att hitta sig själv. Jag skall verkligen försöka att hjälpa henne med det för jag kommer aldrig någonsin ångra att jag gjorde min gastric bypass. Den har gett mig en ny chans till livet, och till att ha många fler år att leva. Det andra får vara och vi får hitta en väg som passar oss båda tillsammans. Tycker väldigt mycket om henne 🙂

Ha en fortsatt fin sommar

 

Kramar // Maddie

 

Kommentarer

Fantastiskt bra skrivet älskling! Du gör en otrolig resa med och i dig själv! Jag har lovat att stötta dig på alla sätt jag kan, och det står jag för. Din resa blir också en del av min resa. Har alltid älskat mat och kommer nog så att göra. Har däremot fått en annan inställning till maten och och vad jag stoppar i mig. Det är tack vare dig. Själv har jag gått ner drygt 10 kg!

Blir så glad över att läsa om dig och det du går igenom. Massa omtanke och kärlek <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg