Hej på er,

 

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Semester, sol, lediga dagar och kompisgäng kom i mellan. För visst kom de där dagarna som vi längtat efter så mycket. Känslan att sitta ute sena kvällar, prata om livet och bara vara. Lägga sig sent utan att behöva tänka på att man skall upp tidigt nästa dag. Härligt !

Fast…nu har jag börjat arbeta. Kanske är du fortsatt ledig eller står i startgroparna att börja ? Jag älskar mitt arbete, så det har fungerat bra. Skönt med rutiner, träffa arbetskamrater och snart kommer eleverna. Jag arbetar som socialpedagog i en F6 skola. Vilket roligt arbete. Att varje dag få umgås med eleverna och deras kloka tankar, men också finnas som trygg vuxen, som oavsett händelse står kvar och finns som ett bollplank. Det är viktigt. Våra barn är framtiden 🙂

Jag har också hunnit med att packa undan kläder som inte längre passar mig. Tror jag fått ihop 8 påsar! Känner sådan tacksamhet över att jag fick möjlighet att satsa på min hälsa, och att jag idag ( just nu ) är trettio kilo lättare. I fredags var jag inne på torget i Stenungsund och kikade i affärer ( rea ;). Av gammal vana gick jag till de avdelningar jag alltid varit på innan, och kom på mig själv plötsligt att VÄNTA…..här behöver jag kanske inte vara ? I nästa stund stod jag inne i ett provrum och grät över att jag hade en tröja i strl M på mig. Detta känslosvall som plötsligt kommer över mig. Det är precis som efter en riktigt varm sommardag, när plötsligt åska och regn dundrar in. Tårarna dyker upp lite varstans, fast oftast är dom av lycka just nu. Fast visst hamnar jag i en känslostorm oftare nu än tidigare. I mitt ”gamla” jag var jag ofta ledsen, och ärligt många gånger uppgiven av mitt mående, men kunde dra på ett härligt ”överviktsleénde” inför andra och många gånger skoja bort min fruktansvärda situation. Kanske var det därför ingen ”såg” min övervikt och mående? Fast jag vet, det är svårt att prata om …..

Däremot blev jag väldigt glad häromdagen då en kollega såg mig och sa….

– här har vi en som ändrat sig mycket.

Jag tyckte det var fin sagt, för det har jag. Jag har just ändrat mig- vilket gjort att jag tappat vikt. Fast det kändes som att min arbetskamrat sett och märkt det. För det handlar inte enbart om vikten, det handlar om balansen och de förändringar jag gjort ( och fortsatt gör) allt ifrån operationen, sättet jag äter på, viktiga vitaminer och min träning. Det är vad det handlar om! Detta i sin tur gör att jag tappar vikt. För ibland möter jag de människor som säger – nu får det räcka, nu är du för smal….eller jaha, du tog den lätta vägen. Tänk om de visste ! Sedan tycker inte jag att någon har rätt att påpeka eller prata om andras vikt, eller hur man ser ut….det är kränkande. Min kropp bestämmer när den är färdig, det är inget jag kan påverka. För även om det går långsammare nu när jag ställer mig på vågen, så hoppas jag innerligt att det inte stannat av ännu. Känslan är att jag får slita ordentligt mer nu än innan för att komma dit jag vill i mitt mående. Surprise, det kommer jag att fortsätta göra !

Till sist vill jag highlighta lite över ”Årets minimage” som kommer vara i Stockholm den 1 oktober. Jag skall verkligen försöka att få en biljett dit. Hade varit så intressant att höra föreläsningar och träffa andra som genomgår samma som mig själv. Är ni intresserade att få information så kan ni gå in på Baricol på Instagram eller deras hemsida och få info snart. Det kommer säkerligen vara mycket bra information för er som funderar på en egen minimage, men också för att träffa dom som har en.

// Kram Maddie

Ps: Vill ni följa med mig framåt så finns jag på Instagram – min.lillmageochjag

Hoppas vi ses där 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg

Vanor
Maria
0 26 september 2022

Vanor

Hej Veckorna rullar på, vi lämnar snart september bakom oss och jag vet inte riktigt vart tiden tog vägen. Eller jo...