Hej!

Jobbar ni? Semester? Det var så kul häromdagen när ni berättade lite om vem ni var, ni fina läsare. Ser att vissa av er är här ofta och tittar och det värmer så i mitt hjärta, ska ni veta!
Det känns ju alltid lite konstigt att skriva så här, man undrar vem som egentligen läser! Så det är fantastiskt att höra ifrån er!

I lördags var jag hos min kusin och firade hennes 40-årsdag. Hela familjen/släkten var bjuden och alla var där förutom min bror med fam som befinner sig. England på semester. Vi är 6 kusiner totalt så fem var där med sina nu egna familjer, Massa små nästkusiner som leker så fint ihop!

Det bjöds på min absoluta favoritmat.

Varmrökt lax, potatis, grönsaker och kall sås.

Underbar mat, smakar ljuvligt och är perfekt för en minimage. Fokuserar på lax och grönt. Och landar mjukt i magen. Åt lååångsamt och njöt.

Insåg att jag numer äter rätt stora portioner ibland. Inte alltid. Men så här när man sitter ute och njuter med underbart sällskap. Kan inte uppskatta och tog inget foto på min portion. Men blev faktiskt lite chockad.

Och direkt så blir man rädd.. 2 år efter op… Så blir man fortfarande rädd..

Rädd att förstöra.

Rädd att man har gjort något fel som inte går att rätta till.. Rädd för att gå upp 45 kilo igen. Men får snabbt lugna mig själv igen. Jag gör inget fel. Jag har koll på det här. Jag är noga med mina regler. Äter var tredje timme. Proteinfokuserar. Gjorde även det där. Tog cirka 1 dl lax. En liten potatis. Ärtor, sparris. Skippade salladsblad och majs. Sås så klart. Åt upp det och väntade säkert 20 min innan jag tog lite lax och sås till. Stoppade när jag blev mätt. Hade då lite kvar på tallriken. Men lämnade det!

Så jag gör rätt.

Jag har inte förstört något. Jag kan detta! 🙂

Men insåg en viktig sak. Jag är ju inte längre i viktnedgång. Är ju framme. Sedan ett år tillbaka dessutom. Ska inte äta så lite så att kroppen går nedåt. Ska stanna nu här. För alltid. Och när jag tittar mig omkring så ser jag att jag äter ungefär samma som de andra normalviktiga runt bordet. Och egentligen inte. För jag äter fortfarande mindre än de.

Skön känsla ändå! Är så stolt över mig själv och vad jag åstadkommit.

Är riktigt stolt för en sak till!

Jag har SNYGGA BEN!

Kan inte fatta det. Min man smygtog detta foto för han vet att jag inte kan förstå när han säger att jag fått snygga ben. Och på detta foto ser jag det. Jag har ju det!

Har alltid HATAT mina ben, speciellt vaderna och anklarna. Inte haft ”figur” på benen alls, bara två trästockar rakt ner. Men nu ser jag ju det. De är fina! Jag ser till och med en vadmuskel 🙂

Trodde aldrig denna dagen skulle komma!

Måste avsluta med att visa vår present till blivande 40-åringen. Hon önskade sig pengar till en väska hon alltid önskat. Och istället för att bara ge pengar i ett kuvert så pysslade jag en låtsas-märkesväska att lägga pengarna i 🙂

Kram på er!
Louise

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg