I veckan berättade jag om mina tankar kring mina två barn och hur jag valde att berätta för dem om min operation. Idag bjuder jag på andra tankar, nämligen tips på hur man ska underlätta så att de inte hamnar där jag gjorde, med 45 kilos övervikt. Vill verkligen inte att mina barn ska ärva min kropps- och matångest. Men hur gör man? Mina mamma gjorde ett bra försök att inte överföra sin övervikt till mig men gener är starka och dessutom så hur hon än försökte, så blev det nästan tvärtom.

Om hon försiktigt sa: ”nej det räcker nog med två portioner” så blev jag förnärmad, arg och obstinat och åt mer bara för att… Är det någon som känner igen sig?

Så hur gör man? Mina tankar är så här:

Barnen ska aldrig få höra orden banta, diet eller tjock, fet, kalorier… Jag har haft MÅNGA dumma tankar om min egen kropp men jag kan ärligt säga att de har aldrig hört mig säga något negativt om min kropp.

Fokusera på stark, frisk, hälsa, pigg, glad istället för andra ord. (Min äldste son sa till mig när han var 3-4 år: när jag blir gammal vill jag ha lika stora ben som du har, för jag vill också vara så stark som du är…). Bra tanke va?

två barn på skogsväg

Godis

Skapa goda matvanor tidigt. Lördagsgodis… jag är tveksam till det omtag ska vara ärlig för då blir det så mycket hets på lördagar… Lördagar är lika med godis. Förstår ni? Jag gillar det inte. Här kommer vissa lördagar utan att det finns godis. Och ibland äter vi choklad en tisdag. Och godis är inte bara sådant fabriksgodis. Har vi någon kaka eller popcorn eller pumpakärnor så kallar jag även det godis. Jag vill ha bort hetsen kring mat och socker i vår familj.

Läsk

Läsk är a big no-no hos oss. Läsk är nog det värsta livsmedel (är det ens ett livsmedel) jag vet. Så mycket socker och energi, utan det minsta näring eller mättnad. Läsk har vi myyyyyycket sällan hemma. En burk cola dricker min man ibland. Och till julen finns det julmust. Annars är det rätt tomt på det. De dricker vatten och mjölk till vardags. PÅ fredagsdricnken blir det ca 1 dl av något annat, tex svag juice eller ”päronvatten” – min uppfinning som är vatten med en-två droppar fun light Appear (ja jag tycker egentligen inte att barn ska dricka light heller men jag dricker det och de har fått smak för det så därför får de smaka ibland)

Grönt

Grönsaker till varje måltid. Olika sorter och roliga alternativ så att det blir mer härligt. Mina barn älskar grönsaker. Ibland måste jag be dem ta lite mindre så att de får i sig protein och andra kolhydrater också 🙂 Minigurkor, minipaprikor. grönsaker med några bitar vindruvor. Oliver, morotsstavar innan eller till maten. Ärtor. Ibland får de frusna ärtor i en skål innan maten som snacks för de älskar det. Edamamebönor. Rover ner grönsaker i alla möjliga maträtter. Grillade grönsaker.

Rörelse

Min store son följer gärna med mig på träning, jag joggar eller powerwalkar och han cyklar bredvid. Vi klär på oss träningskläder och gärna med svettband och annat så att det blir kul. På vår, sommar och höst är vi mest ute när vi är lediga. Jag och min man plockar och fixar i trädgård, garage osv och barnen cyklar och leker kring oss. Vi kör dans-stopp hemma. Ja vi kan nog röra oss mycket mer än vi gör men vi försöker få in det i vardagen så att det inte bara är organiserad träning 1-2 ggr/vecka. Det är bra tror jag, så att det inte blir tvång och tråkigt.

Bort med gamla stigma

Säg inte att man måste äta upp det man har på tallriken. Ja de måste lära sig att ta upp vad de tror de orkar, men ärligt, hur viktigt är det? Vi slänger ändå inte mat, jag skrapar ner det i en burk så blir det bra till lunch imorgon också. Eller så blir några korvbitar perfekt tillbehör till min äggröra en annan dag…Vi äter middag i köket ibland och i soffan ibland. Vi äter med bestick vanligtvis men fredagar så är det plockmat med händerna.

Kommentera inte kroppen negativt

Detta tror jag Såå mycket på. Mina barn har aldrig hört mig säga något negativ om min kropp. Har aldrig visat dem min ångest. Nu är jag realist, de har säkert känt av det ändå, barn hör och känner det mesta som försiggår, men jag försöker i alla fall. Nu när jag blivit smal så kommenterar jag inte heller den så att de hör. Försöker lägga andra värderingar i det såsom att jag är stark, friskare och har lättare för att springa och hoppa istället. Och även deras kroppar. Säger ofta till dem att de har starka bra ben eller att deras händer är så bra på att rita eller vilken tur att de har så bra mage och rygg som kan göra bra kullerbyttor osv.

Om de blir överviktiga…hur gör vi då?

Jag kommer stödja och inte komma med pekpinnar. Kommer laga nyttig mat och hålla ner onyttig mat (för så klart äter vi onyttig mat också i detta hus). Kommer föreslå mer utflykter med promenader/simning/cykling så att rörelsen kommer utan att det blir tvång. Kommer göra så mycket jag kan för att ge stöd, jag vet ju verkligen hur det känns.

Mina tankar för dagen, mina vänner. Ha en riktigt fin dag!

Kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg