Idag fick jag panik. Hjärtat rusade lite, svettig. Började andas häftigare. Började genast rannsaka mig själv..

Har jag ätit för mycket? Hur mycket choklad blev det i påsk? För mycket vin? Har jag plötsligt börjat äta större portioner?

Jeansen kändes liiite för hårda i magen. Var det en bilring över linningen jag såg? Överarmen såg plötsligt gigantisk ut. Vågen stod på 73,8! Den brukar pendla mellan 70 och 72. Men nu var den nästan 74!!

Fy vilken panik. Ledsen. Orolig. Rädd.

Ni vet ju hur mycket jag älskar min Sleeve. Hur mycket gott den givit mig. Bara gott egentligen. Och en av de allra bästa sakerna är att jag äntligen kommit ifrån Banta-tänket. Det som förföljt mig precis hela livet. Alla självhatande tankar om att ”måste skärpa mig” ”måste börja om, på måndag” ”att jag aldrig har karaktär…”

Känner någon igen sig? Men detta har jag alltså inte känt alls på 2,5 år och det är en OERHÖRD frihet. Nästan större frihet än de 45 kg jag förlorat på kroppen. Men idag var det som om POFF! och så var jag tillbaka i det igen.

Och jag trivdes inte. Blev ledsen. Ledsen för att jag faktiskt var rädd för att något var förstört och att jag skulle komma tillbaka i övervikt igen. Men blev också ledsen att de tankarna var så snabbt tillbaka.

Trodde jag kommit längre. Trodde att jag verkligen hade utvecklats till något nytt. Att jag inte längre hade den (ja faktiskt) ätstörning som jag hade.

Så vad göra?

Men jag tog en kopp kaffe och lät det sjunka in. Inser att jag faktiskt drack rätt mycket vin i påskhelgen. Och säkert saltare mat än annars. Jag höll inte heller min 3 h mellan måltiderna – regel som jag vanligtvis lever efter. Osv osv. Tusen möjliga anledningar till att det står lite mer på vågen. Men! Jag ser det som en varning. Man ska inte helt slappna av. Det ska vi nog aldrig.

Som min man brukar säga:

Även normalviktiga personer måste passa sig, så att man inte plötsligt går upp (eller ned) i vikt.

Det är väl så. Och idag äter jag vanlig mat igen. Vardag! Äter var 3e timme, dricker mitt vatten emellan måltiderna. Proteinrikt. Långsamt. Så om någon vecka är det nog lite mindre på vågen igen tror jag. Men att väga sig då och då har sin betydelse ändå. Kommer aldrig stoppa huvudet i sanden, som jag gjorde i så många år. Jag face-ar mina bekymmer och frågor! Men kommer också fortsätta vara snäll mot mig själv.

Ta hand om er och varandra!
ps. Följ mig på Instagram här.

Stor kram

23+

Kommentarer

Du är så vansinnigt klok och min största inspirationskälla gällande hur man ska tänka och leva efter en magsäcksoperation. Även jag kan, när jag tänker efter, förstå att jag har fallit ur ramarna lite. Jag är inte riktigt lika noga med 3 timmar mellan måltiderna eller tänker på att få i mig tillräckligt med protein som du. Men jag tränar, tränar och tränar vilket gör att jag i princip kan äta på det sätt jag gör och ändå må bra. Men nu, när jag inte kan ta mig till gymmet längre pga. Corona faller min regelbundenhet i träningen. I stället för 3-4 pass (styrka och kondition) per vecka kommer endast jag ut på promenader. Jag får ingen puls och ingen styrka utförs. DET mår inte min kropp bra av. Jag tänker hela tiden att det finns inga ursäkter, det är klart det går att utföra träningen hemma i stället på något sätt (det ser jag ju på konton jag följer på Instagram). Men jag har läst någonstans att det tar ca 21 dagar att få till en vana…men då måste jag ju börja också. Men nu, efter ditt inlägg på instagram och ditt blogginlägg ska jag börja. Det ska gå! Jag vill ju in i mina goda vanor igen. Så TACK Louise för att du delar med dig och både medgångar och motgångar. Heja oss!!

0

Du är fantastisk! Vilken träningsperson du är! Jag tränar ju inte alls… väntar fortfarande att den inspirationen ska flyga in genom fönstret haha 😆
Tack för fina ord, ha en riktigt fin dag!
Kram
Louise

0

Du är så klok! Trots alla paniktankar och känslor, lyckas du se rationellt på detta! Jag hoppas jag själv kommer till den insikten en dag…
Kram

0

Precis samma som mig, pendlar mellan 72-74 kg och helt plötsligt 76 kg.
Op nov -18 sleeve (det bästa jag har gjort) vet varflr, mindre träning och slarv med tider och matintag.
Tack för en fin blogg och instagramkonto.
Kram

0

Skönt att höra om att man inte är ensam! Vi vänder det nu så ska det nog bli bra. Tack fina du! Stor kram
Louise

0

Vad bra att du skriver om det!

Gjorde en gastric bypass förra året maj. Vägde då 111 kg idag 73 men….idag när jag vägde mig så hade jag gått upp 3 kg på 3 dagar och vart såååå orolig och rädd tänkte ifall magin var borta. Brukar gymma 4-6 gr i veckan annars. Kan va så som du skriver att man missköte sig i påsken

0

Hej Louise!
Du är verkligen fantastisk och en otrolig förebild.
Tänkte höra med dig om du brukar äta en frukt efter mat eller mellanmål?
Mvh Natalia Lopez

0

Hej, förlåt jag inte svarat än!
Nej frukt är jag dålig på, lite tappat smaken för det, och om jag skulle äta ett äpple t ex så blir jag för ”mätt” och orkar inget mer till mellanmål och då blir inte minimagen så glad. Men bär äter jag! Och grönsaker.
Kram på dig!
Louise

0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg

This error message is only visible to WordPress admins

Error: API requests are being delayed. New posts will not be retrieved for at least 5 minutes.

There may be an issue with the Instagram access token that you are using. Your server might also be unable to connect to Instagram at this time.

Click here to troubleshoot.