Konstigt nog så var jag så himla orolig innan operationen, orolig för att jag inte skulle kunna äta som förr.. Äta var ju min hobby.. Tänk om jag skulle må illa av god mat. Inte vilja ha den? Inte kunna njuta?

Är det någon som känt/känner så mer än jag?

Detta var faktiskt en stor fråga för mig. En stor oro. För, som sagt, jag älskade ju mat. Och om jag inte kunde äta… Vad skulle jag göra då?

Varför vara rädd för det?

För utomstående, alltså de som aldrig varit överviktiga, så tror jag att detta låter konstigt. Hur fasen kan man vara rädd för att inte få lov att äta.? Det låter ju sjukt.. Ja lite sjukt är det nog.

Men jag tror dessvärre att många av oss överviktiga har använt mat till mer än att bli mätt. Döva dåliga samvete. Fira framgångar. Trösta i motgångar. Kan det vara så? Någon som känner igen sig?

Detta är nog något som jag inte riktigt ville erkänna detta i samband med min operation, men har insett det utmed vägen. Jag tänkte:

Jag gillar bara mat. Älskar mat. Inget konstigt med det…

Men jag älskade visserligen mat. Mycket! Men också hade mat till att egenbehandla vissa känslor.

Vad händer då, när man inte längre kan leva som innan?

Och risken när man är van att ha mat till att döva eller fira… Så blir man opererad. Och kan plötsligt inte göra det längre. Vad händer då? Ja dessvärre finns det ju risk att man behöver annat för att hjälpa de känslorna. Alkohol? Skönhetsoperationer? Överdriven träning? Eller så får man ta tag i de känslorna!

För mig så räckte det att jag insåg att även jag haft problem med mat. Som tur är, inte så svåra problem. Och sedan löste ju operationen det allra största problemet för mig. Att jag förr aldrig någonsin blev mätt.

Att alltid gå runt hungrig och sugen tar mycket på ens självförtroende och känslor. Och min Sleeve gjorde mig mätt för första gången i mitt liv. Skönt mätt. Och normalt hungrig. Underbar känsla. Dessutom hade jag kvar min kärlek till god mat.

Älskar fortfarande att planera, laga och äta mat. Men med måtta. Fira är inte bara mat längre. Ledsen är inte lika med att äta. Kan ha dagar (ganska många faktiskt) som jag inte alls är sugen på mat. Behöver bara äta, men längtar inte till det. Och sedan dagar när jag älskar att äta och förbereda mat. Så jag tror att mitt förhållande till mat är lite mer normalt nu. Vanligt. Som de flesta…

Ska man var rädd inför en operation då?

Svaret är nej. Verkligen inte. Detta kommer vara din räddning. Tror jag! Så var det för mig nämligen. Äntligen fick jag hjälp med detta handikapp som präglat större delen av mitt liv. Att inte bli mätt.

Plötsligt blev jag mätt. Och kunde ändå njuta av mat. Plötsligt gick jag ner i vikt trots att jag åt godare mat än någonsin. Kilona rasade av min kropp men jag satt fortfarande och bläddrade i mattidningar och planterade festmåltider och provlagade ny mat för att testa nya saker. På en normal nivå. För jag kunde också gå flera dagar utan att ständigt tänka på mat. Behövde ju så klart tänka på mat lite, därför att planera mina måltider tar ganska mycket tid av min dag 🙂 men jag kunde plötsligt se mat som nödvändig energi till kroppen, inte bara som Gotti-gott.

Nu undrar jag ärligt om det är någon som vet vad jag svamlar om. Känner någon igen sig?

Ta nu väl hand om er själva och varandra!

stor kram

Louise

 

 

9+

Kommentarer

Hur har det varit för dig med komplikationer så som halsbränna, sura uppstötningar och dumping? Funderar själv över en operation men är lite orolig för komplikationer och för lös hud i mängder om man nu går ner så att huden inte hinner med..

0

Hej! Jag har inga komplikationer eller besvär. Inga! Är förstoppad men det var jag förr också! Och huden min är fantastisk. Detta kan man ju så klart inte veta innan, men även om jag hade haft några besvär hade jag nog tyckt det var värt det eftersom det givit mig så mycket positivt i livet!
Kram till dig och ha en fin Luciakväll!
Louise

0

Håller helt med!!
Jag tänkte på mat jämt tidigare, men då i negativ bemärkelse. Vad jag inte fick och inte kunde äta för att det var dåligt och jag skulle bli fet. Jag åt typ helst yoghurt och macka då jag inte hade någon lust alls kvar för att laga mat och baka. Allt var ju ”fel” och jag gick upp bara av att kolla på en bulle. Nu är det snart 10 månader sen jag gjorde min Sleeve och jag tycker det är roligt med mat igen!! 😍 Jag funderar mer på maten som något positivt och ser fram emot att äta, laga bra mat och baka 😊 Underbar känsla verkligen!! 😍😊🙏

0

Jag!!! Du berättade om mig! Ska göra en GS 210203 o hoppas att jag kommer i balans för första gången i mitt liv.

0

Känner så väl igen mig!
Har nu insett att jag har en ”beroendepersonlighet”, som ju tyvärr rätt vanligt bland överviktiga.

0

Hej, du satta precis ord på min oro. Jag opererades 201216 och jag hade en period före operationen där jag sörjde och sa hejdå till mat. Hade samma tankar som du, vad ska jag göra när jag inte kan äta?! För mig blev det en riktig väckarklocka! HIttills har det gått bra! Jag har fullt upp att faktiskt äta så mycket och ofta som jag borde av puré mat och soppor. Nu ska jag snart börja äta ”som vanligt” och även om jag känner mig mindre oroad, så finns oron där. Det är i det här skedet som jag brukar misslyckas när jag bantar. Tänk om jag äter fel eller för mycket ? Tänk om jag inte fortsätter gå ner i vikt? Tankar som alltid funnits under alla otaliga bantiningstillfällen. Hittills har jag landat i att jag får förlita mig på min minimage och inte göra någon stor affär av det.

0

Alla är rädda i början, så även jag! Var livrädd för att ”förstöra” eller råka göra fel. Men följ råden och alla kan göra lite fel ibland, man förstör inte! Sedan är rutiner extra viktiga första året, tycker jag. Dels så lär man sig mer om hur nya magen fungerar och dels så klarar kroppen lite avvikelser från normaldagen sedan! Lycka till, det kommer gå fint!
Stor kram Louise

0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg

This error message is only visible to WordPress admins

Error: API requests are being delayed. New posts will not be retrieved for at least 5 minutes.

There may be an issue with the Instagram access token that you are using. Your server might also be unable to connect to Instagram at this time.

Click here to troubleshoot.