Hej på er! Häromdagen presenterade jag mitt dagliga vardagsliv (mellan kl 8-17). Och idag tänkte jag dela med mig av mina tankar som barnmorska, kring vikt.

Jag har både ungdomar

och kvinnor mitt i livet och även kvinnor som passerat klimakteriet som mina patienter. Men allra mest har jag ju kvinnor som jag har turen att få följa i en hel graviditet (ibland flera gånger :-)). Och en sak som är tydligt, det är att de flesta av oss har svårt med vikten. Skämskänslor för att vi väger för mycket redan när vi går in i en graviditet. Vill inte gå upp för mycket under en graviditet. Går inte upp tillräckligt mycket. Har för ”stor” mage. Har för ”liten” mage. Tappar inte kilona tillräckligt snabbt efteråt…

Som vi håller på. Även jag i mina två graviditeter…

Jag står alltid på mina patienters sida.

Tycker jag är rätt bra på att få dem att känna mig trygga hos mig. Har som överviktig själv dessutom haft lätt för att stödja dem som varit överviktiga. Lite mer problematiskt är det nu kan jag erkänna.

Glömmer liksom bort att jag själv numer är normalviktig. Pratar till dem som ”att jag förstår vad du känner” och så inser jag att de ser på mig och tänker…

Ja visst absolut… Du som väger kring 70kg förstår mig som väger över 90kg.

Jag ser det på dem…

De tycker jag är knäpp. För vissa har jag berättat att jag tidigare varit överviktig. För att de ska känna sig tryggare med mig. För det är inte kul att erkänna sin största brist i livet (överviktig) för någon som har helt normal BMI. jag vet. Jag har varit där…

Jag tvingar ingen upp på vågen. Brukar be om en startvikt och fråga någon gång i mitten av graviditeten och i slutet. För det ingår i mitt ansvar om kvinnorna. Men vill vissa inte se vad det står på vågen så slipper de titta. Jag kan titta.

Jag peppar och styrker mycket. Inte kritiserar. Vi jobbar ihop. Vi ser helheten istället för kilo. Jag ger mycket uppmuntran. Jag berömmer dem för deras fina magar. För oj, vad gravida magar är fina! Allihopa!

Och vilka kroppar vi kvinnor har!

Som kan bära och nära barn. Ibland flera gånger om. Som mister barn. Som föder barn. Som, för vissa, går igenom helvetet på jorden för att få en familj. Som står ut. Som kämpar på. Vilka kroppar vi har!

Min förhoppning är att alla mina fina gravida kvinnor känner sig starka och fantastiska under sin graviditet och jag hoppas att jag kan få hjälpa till med det!

Vad har ni för tankar om detta? är det någon som varit gravid och haft dålig erfarenhet av sin vikt och barnmorska. Säkert flera eller hur?

Berätta!

kram på er!
Louise

 

Kommentarer

Min förra graviditet har gjort att jag har skjutit på att bli gravid igen. På grund av att barnmorskan vid varje besök vägde mig och klagade på att jag hade gått upp. Hon gav mig kost och träningsschema för att jag inte skulle gå upp för mycket. Hjälpte det? Nej de gjorde det inte, gick upp ändå men hon förstog inte det. Vilket har resulterat i att jag inte vill bli gravid som överviktig igen. Är rädd att få samma bemötande igen.

0

Åh om du bara visste hur många patienter jag haft så innan de kommit till mig. Så ska man inte ha det! Att gå till barnmorskan ska vara som att komma till en varm famn som stöttar och hjälper i alla avseende! Var bor du? Jag råder dig att leta upp någon som är som du vill och som du trivs med. Kolla runt! Och bor du nära Malmö ska du så klart komma till mig! ☺️
Kram och trevlig helg!
Louise

0

Jag gick upp mycket, 40 kg, under båda mina graviditeter. Första gången var jag väldigt sjuk och fick kortison under nästan hels graviditeten ( intravenöst och tabletter). Men gick som sagt upp lika mycket under andra. MEN! Under första graviditeten, när (den smala) barnmorskan skulle ta blodtrycket, tog hon alltid först fram den lilla manschetten, och den var det som att hon kom på att ” nej, oj, den är för liten, jag får ta fram den stora” VARJE GÅNG! Så förnedrande som jag tyckte att det var. Och så ledsen jag blev. Inombords. Har inte velat tänka på det, och nog inte erkänt det förrän längt senare.
Andra graviditeten hade jag en annan bm, och vägrade helt enkelt väga mig eller tala om vikten.
Idag är jag sleevad ( 7/6-2018) har gått ner 42 kg. Vägde mig i morse efter en två veckor all inclusive-semester. Övertygad om att jag gått upp – men hade gått ner1,1 kg. ( hade stått stll ett långt tag tidigare oC trodde viktminskningen stannat helt). Har aldrig aldrig hänt tidigare och är en helt ny känsla! Är fortfarande i chock och fick väga mig två ggr för att ta in det.

Tack för din blogg och insta! Sluta inte!

0

Åh fina du! Fy med blodtrycksmanschetten, sådant får man bara inte göra!
Heja dig, vad duktig du är!
Kram på dig och tack för dina hejarop! Louise

0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg