Hej på er!

På väg till jobbet snart. Tidig morgon men har mycket att göra på jobbet idag. Det blir lite så när man vabbade i måndags. Saker som skulle göras ligger liksom kvar och väntar på mig troget…

Jag älskar kolhydrater. Alltid gjort. Men kärleken har faktiskt mattats lite sedan operationen i okt-17.

Frukt

Frukt äter jag sällan. Väldigt sällan faktiskt. Några bitar tex melon till frukost händer ibland men det är verkligen betoning på några. Typ 2-3 stucken kuber. Det blir inte mycket. Äter aldrig en hel frukt bara sådär. Som man gjorde tidigare. För det första så smakar det inte lika gott och sedan är det för proteinfattigt så det prioriterar jag inte till mellanmål. Men det hade ju egentligen inte varit så farligt mellanmål om det hade blivit ett äpple Ellen en liten banan då och då. Men jag är aldrig sugen på det.. Får tänka att jag får i mina vitaminer via Baricol och grönsaker.

Pasta

Pasta är rätt sådär faktiskt. Skulle absolut inte kunna äta en stor portion med pasta nu för tiden. Magen gillar det liksom inte, den blir uppblåst och jag blir smått illamående. Men jag äter det fortfarande. Men om vi äter tex köttfärssås med spagetti, så blir det cirka 1,5 dl köttfärssås och kanske 0,5 dl spagetti. Och tar hellre med grönsaker till. Alltså jag gör så här för att jag vill. Inte för att det är en regel som måste följas. Jag kan inte nog understryka detta; att mina nya matvanor är nya för att kroppen vill ha det så, och därigenom har mina smak ändrats. Jag äta inte annorlunda för att jag måste. Himla viktigt tycker jag, så att ni som undrar inte tror att man, mot sin vilja, måste ändra sina matvanor hela tiden.

Ris

Ris är rätt tråkigt. Alltid tyckt faktiskt. Tar hellre matvete eller bulgur. Eller kokta grönsaker eller sallad till. Hoppar ofta över riset helt och hållet nu för tiden. Förr åt jag det men nu hoppar jag. Risnudlar dock, i mina vietnamesiska rätter, de äter jag!

Potatis

Potatis älskar jag fortfarande men tar ändå rätt lite. En halv liten potatis brukar vara lagom till en middag. Potatismos fullkomligen älskar jag, alltid gjort, så om vi har potatismos så tar jag lite mer. Så potatis är nog den kolhydrat som kärleken kvarstår fortfarande. Och bröd… så klart! 🙂

Bröd

Ja bröd. Det kan jag inte leva utan. Nu för tiden kan jag äta allt bröd jag vill, i början undvek jag ljust bröd för det blev sådär ihåligt och obekvämt i magen, som pasta ungefär. Men nu 1,5 år efter op, kan jag äta lite vitt bröd då och då. Men annars blir det mest knäckebröd. Vanliga knäcke och Finncrisp. ÄÄÄlskar Finncrisp. Gillar smaken och sedan är storleken så bra att man orkar två och kan fokusera på de fantastiska påläggen!

finncrisp med ägg och kaviar

När jag äter en köpemacka eller hamburgare eller likande, så äter jag brödet, absolut. Men jag brukar ta bort halva ungefär. Annat mättar det för mycket och jag får inte i mig tillräckligt med protein.

Ett annat bra till angående kolhydrater. Om man ändå vill äta en kolhydratrik måltid, tex risgrynsgröt eller pannkakor så brukar det hjälpa mig att blanda ut det lite. Alltså äta lite morotsstavar precis innan, eller ett kokt ägg eller lite nötter till. Det brukar hjälpa!

Mjöl, socker…

Ja alltså kakor. Det kan jag äta. Som ni vet 🙂 Men förr om det var småkakor så tog man ju många. Nu tar jag 1-2 st och är helt nöjd. Om jag äter tre så ångrar jag mig för då mår jag illa. Är ni med? Det är så det är nu för tiden…kroppen gör mina val åt mig. Och mitt största tips är ju att alltid försöka följa kroppen så att man inte förstör denna bra egenskap som minimagen givit mig.

Det är min (och många andras) största skräck… att man ska lyckas förstöra dessa nya saker om man lärt sig och som kroppen stoppar en. Att man helt plötsligt kan äta stora storlekar mat igen och äta dumt och onyttigt hela tiden, och kroppen säger inte ifrån. Världens största skräck kan jag erkänna. Men det är väl så det är.. Kanske bra att ha lite skräck som håller en på mattan!

 

 

Kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg