Hej och godmorgon i helgen! har ni det bra?

Jag har det fint. Fotbollscup även denna helg (jisses vad tid man lägger ner på det. Missförstå mig rätt, fotbollen är ju hur bra som helst, bra att barnen rör sig så mycket, men ibland tycker jag det tar för mycket tid ifrån oss vuxna och familjen – vi vill ju gärna alla fyra hinna ses på helgerna och nu blir det så uppdelat, en förälder med vars ett barn. Passar oss sådär) men även mys och höst-iordningställande av trädgården.

Har bland annat planterat höstblommor och klippt gräset.

Höstplantering
Hösthärligt eller hur?

I veckan gjorde jag en himla god middag; Schnitzel Wienerart. Alltså Schnitzel såsom en wienerschnitzel med på fläskkött, men inte kalv som det ska vara i originalet. Så himla gott. Och ett perfekt sätt att ta hand om en ganska tråkig köttbit enligt mig; fläskytterfilé. Jag skar den i skivor och bankade ut dem tunt och panerade och stekte i rikligt med smör och olja. Potatis, ärtor och citron till. Mums vad gott det var! Och båda barnen åt som hästar 🙂

Schnitzel

wienerschnitzel
Gott eller hur?

Sedan kom en baksida. Alltså hjärnspöke som börjar spöka. Inser att de nog alltid kommer att komma finnas i mitt liv. Jag är formad av mina erfarenheter och även min övervikt. Och kanske ska det vara så. Så, hur menar jag då?

Jo, efter att middagen var uppäten och avnjuten så plockade jag undan i köket, och vad hände… Jo, jag skar mig ytterligare två bitar av kvarbliven schnitzel och åt upp dem i köket medan jag städade undan disken. Är det så farligt då? Jo, det var inte bra. För det första så åt jag dem snabbt. Varför? Ja, jag vet inte. Kanske skam? Dumt. Egentligen ska man ju kunna göra så. Vill inte säga ordet ”synda” för jag hatar det ordet. Men det är nog därför jag tryckte in dem snabbt. För att jag kände att det var en synd. Jag var ju mätt. Skulle inte ha mer, men åt dem ändå…

Och snabbt innebär också att jag får ont i magen. Spänner i magsäcken och minimagen blev inte glad. Lätt illamående och obehag. Och då kommer hjärnspökena som ett brev på posten:

Nu kommer jag förstöra allt. Nu kommer jag bli lika tjock igen. Nu tänjer jag ut minimagen. Kommer snart äta lika stora portioner igen. Nu är allt förstört…

Inte glad…

Varför blir det så? Blir ledsen efteråt. Magen känns jättestor, spänner. Rumpan känns plötsligt enorm i mina byxor. Låren sväller. Usch, vad ledsen jag blir att det blir så här. Dels så tycker jag att jag är dum som åt dem men samtidigt… inte alls dum, det var väl inte så farligt? Och nej, jag kommer inte bli lika tjock igen.

Hur känner ni? Känner ni igen er? Vill inte ha dessa hjärnspöke. Men samtidigt, så är det kanske bra? Det är kanske sådana ögonblick som gör att vi håller oss på mattan hela tiden i framtiden. Att vi inte trillar dit och gör samma sak om och om igen, för detta är ärligt talat en av anledningarna att jag fick hela min övervikt. Jag åt för mycket!

Jag åt för stora portioner och jag åt dessutom ännu mer i köket efteråt. Var en skräptant. Åt upp rester och tänkte inte ens på det. Så nu när jag gör så igen, så varnar min hjärna mig. Nej, nej så här ska vi inte göra.

Så, är det bra? Vad tycker ni?

Samtidigt så blir man ju ledsen. Att man fortsatt ska ha dåligt samvete kring mat. Att jag får mig själv att tvivla på mig själv. Så klart gör ju inte detta att jag kommer gå upp 42 kg igen. Absolut inte. Och alla får göra misstag. Eller hur?

Ja, det var mina söndagstankar för dagen. Nu ska jag ut i trädgården och rensa upp lite mer. Skönt med sensommarvärmen, som gör att det ändå känns härligt att vara ute och greja. Värre är det att gå och frysa och städa upp blöta kalla saker.

Kram på er alla! Och kom ihåg, även jag som är ”duktig” för det mesta gör misstag och har hjärnspöke som straffar mig!

Louise

♥♥♥

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg