Dumping. Det är något som vi varnas för inför operationen, men det är lite svårt att förstå ändå. Jag har beskrivit tillståndet innan men nu idag bjuder jag på lite fler tankar kring det.

I grund är det ju inte farligt. Det är fruktansvärt obehagligt men absolut inte farligt. Tarmen som är van att ta emot processad föda får lite oprocessad mat och reagerar på det. Det är lite för fett eller lite för sött och då får man en obehagskänsla i kroppen.

Det är så klart olika för alla, hur det känns, och på vilka livsmedel man reagerar på. Vissa reagerar på mycket, vissa har aldrig känt det. Det är vanligare vid Gastric Bypass.

En riktig stor DUMPING har jag faktiskt bara fått 4-5 gånger på ett år. Första gången var ungefär 1,5 månad efter operationen. Jag var väldigt hungrig, det hade gått liiite mer än 3 timmar sedan förra målet. Jag drack alkoholfri öl innan maten (första gången jag drack något annat än vatten efter op) och så åt jag sedan maten liiite för snabbt. Fy vad illa det kändes. Snurrig, kallsvettig, illamående. Liknar det vid en snabb fylla när man var ung. Rummet snurrar, känns som om du ska kräkas men du gör det inte.

Sedan dess har jag fått några små-känningar då och då men aldrig så illa som den gången…tills för någon vecka sedan. Återkommer till den.

Vissa gånger beror det på att jag äter första tuggorna för snabbt. Vissa gånger för att det blir för sött. Någon gång har jag glömt bort mig och ätit efterrätt på något kalas fast jag precis ätit middag… går inte. Blir för mycket mat! Någon gång har jag helt enkelt ätit 2-3 tuggor för mycket, fast jag var mätt. Kanske suttit och pratat med någon och glömt bort att sluta äta…

För någon vecka sedan var vi hos våra bästisar och åt middag. Sushi! Det går jättefint med sushi för mig. Men jag hade druckit lite vin innan. Och så var det lite för gott. Lite för härligt snack runt bordet. Glömde stoppa. Eller egentligen, jag visste att jag var mätt men det var sååååå gott. Så jag tog en bit till…

Fy fy fy. Mådde så dåligt. Slängde mig på soffan, fullt med salivproduktion. Yr, kallsvettig. Kunde inte prata med någon. Låg bara där och suckade och klappade mig själv på magen. Går som tur är över rätt snabbt. 5-10 min senare är illamåendet bättre. Men helt matt. Trött. Slut.

Vi åkte hem sedan. 🙁 Nästa mål efter det, i detta fall kvällsmålet, äter jag långsamt och noggrant. Väljer ofta något extra nyttigt då, proteinrikt. Så funkar det fint.

Ja där har ni det. Dumping. Oerhört obehagligt men ofarligt. Och en ganska bra vägledning till oss; Gör inte så! Ät inte så! Så jag är ändå rätt glad att det finns.

Kram på er, glöm inte bort att ni är värdefulla!
Louise

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg