Hej, är allt bra idag? Med mig är det toppen! Har sovit gott och en ny jobbdag väntar.

Jag får ofta frågan, speciellt av er via Instagram som är i stadiet att fundera kring operation; Hur vågar man? Ja, det finns ju inget enkelt svar på den frågan. Lite kaxigt så tänker jag ”hur vågar man inte”. Det gäller ju verkligen inte alla överviktiga. Men om du är som jag var; kraftigt överviktig och gjort många tuffa försök till viktnedgång som tyvärr endast lett till ytterligare övervikt. Då måste man ibland ta till drastiska åtgärder.

För visst tycker även jag att en överviktsoperation är ett drastisk åtgärd. Så mycket bättre och enklare det hade varit om jag hade kunnat lägga om min kost till att äta precis som jag gör nu och alltså minska 42 kilo helt av mig själv. Men det kunde jag ju inte. För då hade jag gjort det. Och jag vet nu att det inte var mitt eget fel. Min etablerade övervikt gjorde att det var en omöjlig ekvation. Kroppen försvarar sig mot svält och kommer tvinga (genom hunger och sötsug) dig att gå upp alla minskade kilo igen.

Jag HAR lagt om min kost. Äter varierat och nyttigt för det mesta, och onyttigt ibland. Framförallt så äter jag regelbundet och lagom små portioner. Så då minskar jag i vikt, tills den dagen att mitt intag är lika med det jag gör av med, då kommer jag stanna i vikt. Och det får bli min nya hälsosamma vikt. Jag bryr mig inte vad den blir.

Men det, mina vänner, klarade jag inte av själv. Pga bland annat ghrelinceller. Här finns bra info om detta, bland annat här.

Så till slut kom jag till ett vägskäl. Antingen lägga ner mina försök till viktnedgång och därigenom sluta ha den ångest som det innebär att alltid misslyckas eller gör något drastiskt.

Så jag valde drastiskt. En operation. Som inte går att ångra. Som jag får leva med hela livet. Som kan ge komplikationer såsom illamående, diarréer, förstoppningar, vitaminbrister, benskörhet (till följd av vitaminbrist), gallstensanfall, infektioner och död. Men de riskerna, för mig, var långt lägre än riskerna att få diabetes, hjärt-kärlsjukdom, fler åderbråck och hemoroijder, depressioner och död.

Är ni med? Ni måste själva ställa er den frågan. Vilken risk är störst; att göra operationen eller att låta bli.

Ett år innan operationen var min inställning fortfarande: ”nej det är för stor risk med en operation” och 6 mån innan op hade jag kommit fram till: ”nu känns det som riskerna att låta bli operation är större” så då fick jag mitt svar och jag har inte ångrat det sedan dess.

 

kram på er där ute, ha en riktigt fin dag!

Kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg