
Hälsosam och BMI
Hej Häromveckan var jag i kontakt med min vårdcentral för lite allmän koll. Inte för att jag mår dåligt utan mer...
Helt ny erfarenhet i livet. Att INTE räkna kalorier längre. Nja, det är ju inte så att jag alltid räknat kalorier varenda dag tidigare. Men ni vet säkert precis vad jag menar. Så fort man hällde olja på salladen så tänkte man
App app app, inte för mycket
Och när man åt en kaka eller chips eller skagenröra så gick direkt tankarna till
Detta borde jag inte äta, men…
Någon som känner igen sig? Detta ständigt dåliga samvete. Att alltid känna sig otillräcklig och ”dålig”. Men ändå så åt man det. Såklart! Med en ånger i magen efteråt.
helt skillnad. För mig finns det inget dåligt samvete för ”dålig” mat. Med dålig mat så menar jag mat som innehåller tomma kalorier. Som inte ger näring. Som mest bara är gott. Choklad till exempel. Supergott. Mättar lite men man kan ju inte påstå att man bygger en bra kropp av det. Men som ändå, enligt mig, tillhör vanlig mat som vi ändå behöver. Mat är ju också mat för sinnet och gommen. Eller, vad tycker ni?
Ja nu är mina tankar istället så här. Hur kan jag proteinmaxa? Hur kan jag hitta mat som är god OCH ger mig protein och näring? Som håller mig skönt mätt till nästa måltid.
Som ni vet så äter jag både choklad, chips, kakor, vitt bröd och majonäsröror. Men försöker alltid äta det tillsammans med annat för att det ska bli en komplett måltid. Tar två chokladbitar efter att jag ätit kesofrutti. Chips och salami- och ostbitar. Majonäsröra, tex skagenröra tillsammans med kokt ägg eller äggröra.
Och skillnaden i huvudet är inte att jag får dåligt samvete längre. Jag bara inser att kroppen mår bättre och mättnaden är skönare i magen om jag äter mer protein. Jag äter också ett knäckebröd med smör och tomat ibland. eller en kanelbulle på ett fik. Inte en enda proteinmolekyl i sikte… Men då kanske jag väljer kycklingfilé med pyttelite grönsaker till nästa mål. Eller en kvargsmoothie. För att må bra.
Detta låter för mig helt självklart nu för tiden. Det har liksom blivit normalt leverne för mig. Utan att jag tänker mig för. Och ni som står inför en operation eller funderar på det; detta vill jag ge er alla. Denna gåva att ni ska veta att ert dåliga samvete kommer vara historia. Ni kommer leva mer fritt. Kroppen blir er bästa vän, istället för er fiende. Mat blir njutning OCH byggstenar för kroppen, inte bara en hatkärlek.
Ha en underbar söndag och 4e advent. Ni betyder så mycket för mig! tack för att ni tar er tiden att skriva en rad eller att trycka på ♥ nere under inlägget.
kram Louise
Hej Häromveckan var jag i kontakt med min vårdcentral för lite allmän koll. Inte för att jag mår dåligt utan mer...
Hej på er, Då har man klarat av första jobbveckan med allt som det innebär. Skönt med rutiner, eller ? Jag mår bra...
Du har så sund inställning! Jobbar för att komma dit själv men det är svårt ibland..
Förstår det… skickar massa kramar
Louise
Ja, precis så här är det! Jag opererades i början av augusti och kan ärligt säga att min relation till mat är totalförändrad! Borta är kaloritänket och besattheten av ”förbjuden” mat och istället tänker jag för första gången på allvar på vad kroppen behöver för att må bra – men det sker helt otvunget! Det är så obeskrivligt skönt att kunna äta t.ex. en kaka utan att få dåligt samvete. (Och att kunna äta EN kaka och stanna där…. istället för att äta hela paketet!) Operationen var det bästa jag har gjort.
Så härligt att läsa! Stor kram till dig!
Louise
Jag vill så gärna kunna hålla med dig, men jag är inte där än, kommer kanske aldrig dit heller, vad vet jag. Jag tycker, precis som Jenny här ovan att du har en sund inställning, och jag försöker i mångt och mycket att äta ungefär som du gör. Men det dåliga samvetet är där varje gång jag inte känner mig tillräckligt duktig. Rädslan att gå upp igen sitter djupt, särskilt som jag verkar befinna mig på en platå just nu.
Förstår det, för mig tog det också tid, och så klart är det lättare att vara ”lugn” när man nått sitt viktmål. Det kommer hjärtat! Kram Louise
Hej! Så kul att jag hittat dig. Jag har länge funderat på en sleeve. Väger nu 120 till mina 177cm. Det är tungt, har gått ner måånga gånger men alltid gått upp igen lila fort om inte fortare. Min rädsla bottnar sig i att jag läser till Sjuksköterska och hur kosten kommer funka efter en op med jobbet. Drömmen är ambulans och det är ju inte säkert att jag kommer ha tid för längre lunch eller alltid tillgång till mat i rätt tid för kroppen postop. Du är ju ssk i botten. Ge mig dina tankat och råd. Tack på förhand!
Jo det kommer funka fint! I början är man superkänslig men du kommer bli bra på att packa med dig akutmat som du kan ta i farten. Med åren blir man lite mindre känslig och ändå, det mesta kan man ha i en lite mat-väska på jobbet, även som ambulansare! Stor kram Louise