Det är så märkligt, det här. Fenomenet att inte kunna avgöra i förväg hur mycket som är rimligt för mig att orka. För jag blev opererad för 14 månader sedan och har fortfarande inte lärt mig…

Är jag hungrig eller sugen så står jag fortfarande där och tänker:

Nej just idag kommer jag faktiskt orka rätt mycket. Just nu är jag extra hungrig så det är bäst jag lägger upp lite mer…

Men haha. Så är det nästan aldrig. Det är faktiskt nästan precis tvärtom. Är jag extra hungrig så orkar jag mindre. Är jag däremot inte så hungrig så kan jag äta mer. Det är också så att viss mat mättar mer. Fet mat såsom gräddsås mättar mer. Varm mat mättar mer än smörgåsar/plockmat. Och på kvällen kan jag orka mer än mitt på dagen.

Min man är bäst på detta egentligen. Han har ofta sagt till mig så här, när han ser hur mycket jag lagt upp på en tallrik:

Tror du verkligen på det? 🙂 Tror du på att du kommer orka allt det där?

Så han ser det. Men jag själv fattar inte alltid!

Så klart var detta svårt att förstå i början av resan. Nedan ser ni en bild på min första portion purékost. Sönderkokt kött, potatismos, grönsaksmos och brunsås. Åh som jag såg fram emot det. Men några tuggor och sedan var det helt stopp.

Men det kanske är inte så konstigt att jag hade svårt att förstå i början. Men nu då? Jag gör fortfarande samma misstag ibland, minst 2-3 ggr/vecka. Lägger upp för mycket mat för att jag är så sugen. Som i lördags. Gjorde min kylskåpsrensarpasta med varmrökt lax och såg nog att portionen var rätt stor men tänkte..”ja men att dela den på två går inte för jag är mer hungrig än så”. Efter cirka 10 tuggor var jag tvärmätt. Ser nästan inte ut som om jag ätit av den alls, eller hur? Så det som var kvar, lade jag över till två lunchportioner. Så där ser man…

Här nedan ser ni en fisksoppa. Portionen var en mindre portion för jag hade använt mitt Aleriskort som ger mig möjlighet att få mindre portion till mindre pris. Men när jag var mätt syns det knappt att jag ätit av den.

Jag är rätt noga med att lyssna på mina signaler. Försöker stanna så fort jag känner mig mätt. Och därför så äter jag nog lite mer till vissa måltider och mindre till andra. Och det funkar fint för mig. Väger eller mäter aldrig min mat. Är så glad för att slippa, hade nog lätt kunnat få lite ångest av det. Men för vissa är det en perfekt regel, att mäta upp vad som är lämpligt att äta. Men för mig är det perfekt att istället låta mina mättnadskänslor styra.

Det blev mina tankar för dagen!

Ha en riktigt fin dag alla fina!

Louise

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fler inlägg